Stora bestämmer och det är bara så! – En studie om makt och normalitet i förskolan

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur maktordningen konstrueras av pedagogerna i förskolan och hur barns identitet påverkas av de styrande normerna. För att uppnå syftet har fokus i arbetet varit att undersöka hur pedagogerna använder begreppen stor och liten.

För att besvara arbetets syfte har vi genomfört observationer av pedagogerna och intervjuer med barnen på förskolan. Det empiriska materialet har sedan analyserats. Resultatet visade att i pedagogernas sätt att tala om och med barn förknippas negativa ord och beteenden med ordet liten och positiva ord och beteenden med ordet stor. I intervjuerna med barnen framkom det att det alltid är de stora som får bestämma och har makten för de är äldst och ansågs därför vara mer kunniga än de yngre barnen. Vi såg även en strävan hos barnen att vilja vara stora då även de yngsta barnen benämnde sig själva som stora och alla barn ville att skillnaden mellan dem (som stora) och de yngre barnen skulle vara tydlig.

Då vi är blivande pedagoger anser vi att makt och normer är en viktig fråga för oss och alla andra pedagoger. Det vi såg i denna studie är att barnen är påverkade av miljön, av pedagogernas sätt att tala om och se på stor och liten. Pedagogernas sätt påverkar alltså barnens tankar om maktfördelning och om normer. Enligt den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 010a) är ett av pedagogernas uppdrag att lära barnen om demokrati. I denna studie fick bara de stora bestämma genom pedagogernas sätt att upphöja dem och se på de små barnen som mindre värda. Man kan då fråga sig själv vad barnen lär sig om demokrati på förskolan och hur de senare i livet kommer att förhålla sig till demokrati och makt om detta blir deras grundsyn?