Bakgrund Det kameralösa fotografiet är lika gammalt som fotografiet i sig. Redan William Henry Fox Talbot (1800–1877) – en av pionjärerna inom fotografiet – placerade objekt på ett ljuskänsligt papper och skapade på så sätt en negativ bild av objektet. Ett såkallat fotogram. Fyra andra fotografer och konstnärer som använt sig av metoden är Anna Atkins (1799–1871), Man Ray (1890–1976), Laszlo Moholy-Nagy (1895–1946) och Adam Fuss (1961–). Syfte Jag har undersökt det fotogrammets möjligheter som ett sätt att komponera bilder i gränslandet mellan grafisk design och fotografi. Jag har utforskat möjligherna i en process där slutresultatet till viss del styrs av tillfälligheter. En process där texturen och upplösningen är en integrerad del av bildskapandet. Jag har utnyttjat möjligheten som fotogrammet ger att skapa omedelbara bilder. Bilder där det oförutsägliga spelar en stor roll. I min undersökning tog jag avstamp i den traditionella metoden att skapa fotogram – en metod där man placerar objekt på ett ljuskänsligt papper och belyser det – men valde en annan bärare av bilderna. Genom att arbeta direkt på offsettryckplåtar – de är beskrukna med ett ljuskänsligt skikt – kunde jag ta fram en annan typ av bilder som är positiva avbildningar av objekten. Fotogram på fotopapper ger negativa avbildningar. Jag belös plåtarna under UV-ljus på ett vakumbord hos Sibirien Lito i Stockholm. Objekten i bilderna ger genom denna metod stora möjligheter att arbeta med grafiska kompositioner. Möjligheter att skapa andra visuella landskap än direkta fotografiska avbildningar. Plåtarna sattes in i en tryckpress och infärgades med en mörkblå färg. Jag skar senare ner plåtarna till det slutgiltiga formatet: 240 x 340 mm. Plåtarna avfotograferades och reproduktionerna samlades i en artist’s book: “Petals, Metal. Water: Black”, som är det faktiska resultatet av undersökningen. Jag ville på så sätt utforska den här metodens relevans i förhållande till hur bildskapandet idag mer och mer övergår till att bli rent digitaliserat. Har en såpass primitiv metod som fotogrammet ändå är en relevans idag? Annat än att vara rent illustrativ. Som grafisk designer ser jag stora, och i mitt tycke outforskade, möjligheter att kombinera objekt och textelement som integrerade och likvärdiga element i en fotografisk process. Jag har undersökt möjligheterna i att improvisera innanför ett ramverk där beståndsdelarna är valda på förhand, men det färdiga resultatet får lov att överraska. Fotogramtekniken möjliggör en helt speciell taktilitet, där skärpa kontra oskärpa, transparens kontra soliditet ger bilderna ett unikt och tankeväckande uttryck. Jag ville på det här sättet utvidga horisonterna för hur man kan arbeta fotografiskt i ett konstnärligt kontext. Texten och bilderna i boken Texten i boken är min egen. Den består av tre fristående delar. En triptyk där den sista delen är en sång. Att jag valde att använda mig av min egen text var något som växte fram under projektets genomförande. Min ursprungliga tanke var att använda brottstycken av poem av den ryska poeten Anna Akhmatova. Texten var egentligen aldrig tänkt att ingå i detta sammanhang. Den valde att göra sig påmind och nödvändig för projektets slutgiltiga genomförande. Texten är skriven till minne av en vän som gick bort året innan jag påbörjade projektet. Objekten jag har valt att använda i bilderna, har jag valt med utgångspunkt ur textens associationer kring bilder av, och händelser och möten med denna person genom årens lopp. Min idé har varit att försöka fånga minnet av en specifik person, genom att använda mig av objekt som på ett personligt plan relaterar till den text som är ledsagar bilderna Redovisningar och projektets slutgiltiga form Projektets slutgiltiga form är en artist’s book som dokumenterar resultatet av undersökningen i bilder, ledsagad av en text. Projektet presenterades inför publik på Akademien Valand i Göteborg den 23:e maj 2012. Boken trycks i slutet av 2012 och utkommer i starten av 2013. Arkivexemplar kommer att finnas tillgängliga i biblioteket på HDK.