Stressfaktorer och copingmekanismer hos patienter som väntar på hjärttransplantation

Abstract

Bakgrund: I Sverige finns tre hjärttransplantationsenheter, dit patienter med svår hjärtsvikt remitteras för hjärttransplantationsutredning. Gemensamt för patienterna ar deras livshotandetillstånd. När den medicinska behandlingen inte längre har effekt är en hjärttransplantation den enda möjligheten till fortsatt liv. Under transplantationsutredningen penetreras patienternas fysiska och psykiska tillstånd. För de flesta patienter är transplantationsutredningen och acceptansen for hjärttransplantation förenad med stress, oro och ångest. Många tankar rör sig i patienternas inre, "kommer jag att bli accepterad för hjärttransplantation", "kommer jag att bli transplanterad i tid". Syfte: Att undersöka vilka stressfaktorer som förekommer hos patienter som vantar på hjärttransplantation samt identifiera effektiva copingmekanismer. Metod: Litteratursökningen har utförts i Pubmed, Cinahi och PsyclWO. Resultat: Den mest stressfyllda upplevelsen i hela transplantationsprocessen var då patienterna fick beskedet om att behöva genomgå en hjärttransplantation. Att inte veta när transplantationen skulle bli av upplevdes som oerhört påfrestande och stressfyllt. Depression förekom i hög utsträckning hos patienterna och var förenat med ökad mortalitet postoperativt. Patienterna tillämpade olika copingstrategier. De mest användbara och effektiva copingstrategierna var positivt tänkande och stöd ifrån anhöriga, sjukvårdsteam och medpatienter. Sammanfattning: Vi som sjuksköterskor fyller en viktig funktion för dessa patienter genom att stödja och uppmuntra dem under hela väntetiden. Att vara lyhörda och uppmärksamma på patienternas psykiska hälsa och på ett tidigt stadium identifiera tecken på depression är viktigt för patienternas fortsatta hälsa och överlevnad.