Sjuksköterskans roll vid urträning av den respiratorbehandlade patienten på IVA

Abstract

Medicinsk och vårdvetenskaplig forskning som behandlar urträning ur respirator syftar på urträningsmetoder och tekniker för att minska vårdtid, komplikationer och sänka vårdkostnader inom intensivvården. Det finns vårdvetenskaplig litteratur som menar att sjuksköterskan kan spela en betydande roll i detta genom sin kunskap om och närvaro till intensivvårdspatienten. Syftet med detta arbete var att belysa sjuksköterskans roll avseende urträning av patienter som respiratorvårdas på IVA. Resultatet baseras på en litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar. Sjuksköterskans roller kan sammanfattas i fem områden: kommunikationen med patienten, att lära känna patienten, samarbete i personalgruppen, erfarenhet och teknisk kunskap, kliniskt arbete och utveckling. Förutsättningarna för en effektiv urträning ökade om det fanns möjligheter för sjuksköterskan att kommunicera på ett effektivt sätt med patienten. Mindre djupt sederade patienter kan underlätta detta. Genom att lära känna patienten kunde sjuksköterskan bättre ta tillvara resurserna. Han/hon kunde lära sig vad patienten klarade av och vilka behov som fanns. Samarbetet mellan personalkategorier måste fungera. Läkare måste vara representerade i arbetsgrupper när det gällde införandet av urträning. Det var viktigt att undvika fördröjning i urträningsstarten. Det gällde också att ta tillvara på den kunskap och erfarenhet som fanns bland sjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning. När man utvecklade och införde urträningsrutiner måste personalens erfarenheter användas tillsammans med den evidensbaserade vetenskap som fanns. Utbildningsansvar vid utveckling och implementering av urträningsrutiner var en viktig roll för sjuksköterskan. Det måste också ske kontinuerlig utbildning av ny personal och utveckling av de urträningsrutiner som finns.