"... som att springa i en uppförsbacke utan att komma någonstans". Sex unga människors tillbakablick på hur skoltiden påverkat deras liv som dyslektiker

Abstract

Syfte Studiens syfte är att få ta del av sex unga dyslektikers livsberättelser om hur skoltiden har påverkat dem.

Frågeställningar • Vilka erfarenheter från skoltiden påverkar självbild och självförtroende hos personer med läs- och skrivsvårigheter? • Vilka konsekvenser har erfarenheterna från skolan fått för dem när det gäller självförtroende och självkänsla?

• Vilka likheter respektive skillnader finns det i de sex unga människornas upplevelser av sina svårigheter?

• Vilka faktorer finns som påverkar valet att publicera sig eller inte på sociala medier? Forskningsansats och metod Fenomenologiska livsvärldsberättelser har i studien tolkats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Med hjälp av livsvärldsintervjuer har sex unga dyslektiker i åldrarna 17-27 intervjuats för att få tillträde till deras personliga erfarenheter av att leva med dyslexi. Stukát (2005) menar, att det är vanligast att kategorisera studier i kvantitativ eller kvalitativ forskning. Eftersom vi i vår studie önskade att tillvarata undersökningsgruppens kunskap, tankar och erfarenheter av att leva med läs- och skrivsvårigheter valde vi att bygga studien på undersökningsgruppens livsvärldsberättelser. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som varit halvstrukturerade för att kunna tolka resultaten i ett jämförande perspektiv. Fördelen med att utföra halvstrukturerade intervjuer med hjälp av en frågeguide är att intervjuaren kan vara flexibel och ställa följdfrågor beroende på hur undersökningsgruppen svarar. Enligt Stukát är huvuduppgiften för det kvalitativa synsättet att tolka och förstå de resultat som framkommer, inte att generalisera, förklara och förutsäga. Djupintervjuer är viktiga instrument vid beskrivning av det enskilda, unika fallet.

I studien intervjuades sex dyslektiker i åldrarna 17-27. Intervjuerna, som var personliga, spelades in med hjälp av digital diktafon. Detta möjliggjorde för intervjuaren att under samtalets gång kunna ställa följdfrågor och använda frågeguidens frågor i valfri ordning beroende på hur undersökningspersonerna svarade och berättade.

Resultat Resultatet i vår undersökning visar att de dyslektiker som deltagit i studien har fått skolframgång tack vare att deras självbild och självförtroende stärkts genom att de antingen själva lärt sig att hantera sina svårigheter genom olika strategier, men också med hjälp av stödjande omgivning i form av familj och vänner. En annan bidragande faktor har varit att de fått hjälp av t.ex. mentorer eller specialpedagoger som hjälpt dem att bygga upp deras självförtroende.

Det som har varit jobbigt för undersökningspersonerna har varit känslan av att de inte var som alla andra. De är alla väldigt ambitiösa och försöker ligga steget före sina klasskamrater för att kunna dölja sina svårigheter. De får arbeta mycket mer med sina studier än sina jämnåriga kamrater och har inte någon möjlighet att ta det lugnt av rädsla att komma efter. Studiens resultat visar också på att undersökningspersonerna upplever att det är för högt tempo på lektionerna och det visar vikten av att ge personer med dyslexi tid att genomföra sina uppgifter i skolan och att ha ett lugnare tempo i undervisningen.

Resultatet visar också att en av de bidragande faktorerna till att undersökningspersonerna inte är så aktiva på sociala medier som t.ex. Facebook, är att de inte vill visa att de är dåliga på att stava. Trots detta vill de ändå vara delaktiga, då de vill vara som alla andra.