”Supa, slåss, åka radiobil” Hemlösa kvinnors berättelser om våld

Abstract

Syftet med uppsatsen var att ur ett radikalfeministiskt perspektiv analysera kvinnors berättelser om våld kopplat till hemlöshet och missbruk. Följande frågeställningar har legat som grund för studien:  Hur beskriver kvinnorna sina erfarenheter av våld?  Hur kan dessa erfarenheter förstås i relation till kön och makt? Kvinnornas berättelser om våld visade att de flesta av dem blivit utsatta för våld i någon form redan som barn. Våldet fortsatte sedan upp i vuxen ålder och har till största delen utförts av någon närstående. Sättet kvinnorna talade om våldet visade att de till viss del normaliserat det, så att mer våld har krävts för att de skall uppfatta en våldshandling som just en sådan. Det här framstod som tydligast då vi talade om det sexuella våldet. Ingen av kvinnorna nämnde sexuella övergrepp och/eller våldtäkt när jag ställde frågan om våld men vid direkt fråga visade det sig att detta i själva verket var en gemensam erfarenhet hos kvinnorna. Inte bara visar det att kvinnorna normaliserat det sexuella våldet, det visar också att sexuellt tvång i olika former uppfattas som en självklar del i hemlösa kvinnors liv. Radikalfeministiska begrepp som patriarkat, normalisering och våldets kontinuum var centrala för analysen. Med hjälp av radikalfeminismen ser man tydligt hur mäns överordning över kvinnor visar sig i den heterosexuella normen och parbildningen, så även bland kvinnorna i den här studien. Mäns hot och våld ses ofta som självklara inslag medan det eventuella egna våldet upplevs som problematiskt och dåligt.