Kommunal markförsäljning--Styrmedel för välfärdsambitioner? En studie av EU-rättens förhållande till kommunal markförsäljning och av Sveriges förhållande till EU-rätten.

Abstract

Med unionens regelverk kring statligt stöd som utgångspunkt behandlas i uppsatsen EU-rättens förhållningssätt till kommunal markförsäljning. Vid försäljning av mark kan en kommun ha andra ambitioner än att endast erhålla högsta möjliga pris. Exempelvis kan det finnas önskemål om att förena försäljningen med vissa krav på köparen, vilket i sin tur kan leda till ett lägre pris på marken. Alternativt kan priset på marken sänkas i syfte att locka investeringar. Att markförsäljning på detta vis nyttjas som ett styrmedel för att förverkliga politiska ambitioner riskerar emellertid väcka misstankar om att köparen mottagit statligt stöd. Den övergripande kontext som uppsatsen befinner sig i är således den problematik som uppstår när kommunala ambitioner om maximerad nytta för kommunens invånare riskerar att krocka med europeiska ambitioner om en fullbordad inre marknad. Det primära syftet med uppsatsen är att redogöra för de möjligheter som unionsrätten medger för att nyttja markförsäljning som ett styrmedel. Genom en undersökning av relevanta regelverk samt av praxis från såväl unionens domstolar som kommissionen visas i uppsatsen att det finns utrymme för att nyttja markförsäljning som ett verktyg för att uppnå socialpolitiska målsättningar. Det visar sig emellertid även att rättsläget är såväl svåröverskådligt som relativt komplext. Vidare undersöks hur det utrymme för välfärdsambitioner som unionsrätten medger har använts i det svenska legala systemet. En genomgång av reglering kring tre, för svenska kommuner, centrala målsättningar visar att möjligheterna inte nyttjas fullt ut. Tvärtom framträder en bild av att Sverige, då rättsläget inte är helt klart, väljer att ta det säkra före det osäkra och inte försöker nyttja den flexibilitet som trots allt finns för nationella särlösningar. Mot bakgrund av att liknande uppfattningar har framförts i doktrin avseende andra rättsområden framhålls i uppsatsen att de slutsatser som nås synes symtomatiska för det svenska förhållningssättet. Avslutningsvis diskuteras möjliga förklaringar till de slutsatser som dragits. Dels påtalas att den svenska inställningen präglas av en överdriven försiktighet gentemot unionen och unionsrätten, dels att okunskapen kring unionsrätten i många avseenden är betydande. När lagstiftaren väljer att avstå från att försöka sammanjämka ekonomiska intressen med andra politiska mål riskerar sociala målsättningar att gå förlorade. Om det finns värden och ambitioner som vi vill se som delar av det svenska samhället bör vi inleda med att nyttja de möjligheter som i dagsläget finns. Således utmynnar uppsatsen i en uppmaning till ett mer proaktivt agerande.