| dc.description.abstract | Syftet med denna uppsats har varit att undersöka i vilken utsträckning reducerade uttalsformer anges i ett urval enspråkiga svenska ordböcker samt att, med hänsyn till ordböckernas funktion, diskutera värdet av sådana former. De ordböcker som ingått i undersökningen är Norstedts svenska uttalslexikon (NSU, Hedelin 1997), Svenska språknämndens uttalsordbok (SSNU, Garlén 2003), Lexin <http://lexin2.nada.kth.se/ sve-sve.html> och Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO, 2009).
Materialet har utgjorts av de 50 mest frekventa orden i korpusen SUC 2,0 <https://svn.spraakdata.gu.se/sb-arkiv/pub/frekvens/stats_SUC2.txt>. Uttalsangivelserna för dessa ord, vilka samtliga är funktionsord, har undersökts i NSU, SSNU, Lexin och SO, och en beräkning har gjorts av antalet reducerade uttalsformer i de olika ordböckerna. En närmare ana-lys har också gjorts av uttalsangivelserna för funktionsorden och, är, att, med och det.
Av de 50 mest frekventa orden i SUC 2,0 anges minst en reducerad uttalsform för 30 ord i en eller flera av de undersökta ordböckerna. Uttalsordböckerna (NSU och SSNU) redovisar fler sådana former jäm-fört med allmänordböckerna (SO och Lexin). Det totala antalet reducerade uttalsformer är 76 i den deskriptiva uttalsordboken NSU, 9 i den normativa uttalsordboken SSNU, 4 i inlärarordboken Lexin och 1 i definitionsordboken SO. De skillnader som föreligger mellan ord-böckerna i detta avseende kan till stor del anses motiverade med hänsyn till ordböckernas funktion. I vissa fall borde dock fler reducerade former redovisas. I inlärarordboken Lexin, som anger reducerade former för orden det (pron.), och, jag och med, borde t.ex. sådana former ges även för andra frekvent förekommande funktionsord (infinitivmärket att, kopulan är etc.). Information om hur dessa mycket vanliga ord normalt realiseras i sammanhängande tal skulle vara värdefull för inläraren vid tillägnandet av målspråkets prosodi (jfr t.ex. Kjellin 1998:173f.). | sv |
