Att närvara eller inte närvara? - En litteraturstudie över hälso- och sjukvårdspersonals inställning till att låta närstående närvara vid HLR

Abstract

Bakgrund: Att som närstående få närvara vid HLR introducerades första gången år 1982 och är idag en uppskattad möjlighet bland många. På drygt 20 år har intresset för ämnet ökat och flera internationella HLR-råd är positiva i sina riktlinjer att låta närstående närvara vid HLR. Forskning visar att det finns mycket att vinna för patient och närstående med att närvara. Trots detta är det inte en självklarhet bland sjukvårdspersonal att låta närstående närvara vid HLR. Syfte: Syftet med studien var att belysa hälso-och sjukvårdspersonals attityder till att låta närstående närvara vid HLR, samt kartlägga faktorer som påverkar dessa attityder. Metod: En litteraturstudie valdes som metod och resultatet baseras på elva vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Fribergs metod. Resultat: Hälso- och sjukvårdspersonalens attityder till att låta närstående närvara vid HLR varierade mellan att de inte bör till att de bör närvara. Flera faktorer som påverkar dessa attityder identifierades. Några av dessa var oro för att närstående blir traumatiserade och är i vägen för HLR-teamet. HLR-teamet fick även ökad stressnivå, prestationsångest och oroade sig för att bli stämda. Slutsats: Litteraturstudien kunde inte fastställa att de riktlinjer och tidigare forskning som finns överensstämmer med hälso- och sjukvårdspersonals inställning till att låta närstående närvara vid HLR. Mer inhemsk forskning på området behövs för att kunna göra en adekvat analys av förhållanden och hälso- och sjukvårdspersonals attityder till närståendes närvaro vid HLR på sjukhusavdelningar i Sverige.