DT-perfusion av levern. Hur svårt kan det vara?

Abstract

Den diagnostiska metodiken inom röntgen står under ständig förändring. Datortomografi (DT) har blivit en allt vanligare undersökningsmetod som utvecklats och fått nya användningsområden. När nya metoder såsom DT-perfusion (DTp) möjliggörs är det viktigt att undersökningen utförs korrekt. Röntgensjuksköterskan har en unik uppgift och ska kunna översätta radiologens ordination till en undersökning som är diagnostiskt bedömbar, genomförbar för patienten och till lägsta möjliga stråldos. För att kunna undersöka patienter med en korrekt metod är det viktigt att följa de krav på evidensbaserad sjukvård som röntgensjuksköterskan har ålagts. Syftet med denna studie var att utifrån litteraturgranskning om undersökningsmetodik vid DTp av buken sammanställa patientanpassat undersökningsprotokoll. Metoden som användes var att genom analys av kvantitativa studier översätta och identifiera vetenskaplig kunskap om DTp av levern till praktisk användbarhet. Resultatet gav att en god patientinformation var viktig vid DTp av levern. Analysen av artiklarna uppvisade ett stort antal patienter som exkluderades ur studierna då andningsartefakter gjorde utvärderingen av undersökningen omöjlig. Kontrastmedlet bör ha hög jod-koncentration och ges med en hastighet av mer än 5 ml/s. DTp protokoll måste utformas utifrån den analysmetod som används och den datortomograf undersökningen utförs på. Slutsatsen för denna artikelsammanställning var att mer forskning krävs, med ett större underlag innan det kan bli en undersökning för klinisk verksamhet samt att patientinformation och omhändertagande är av största vikt för att få en bedömbar undersökning.