Sjuksköterskan och lönen: Från uppoffring till uppror

Abstract

Sjuksköterskeyrket präglades tidigt av kyrkans tanke om ett kall. Lönefrågan var länge tabu eftersom yrket ansågs vara ett barmhärtighetsverk. Sjuksköterskeyrket fick omgående en renodlad kvinnodominans och har fortfarande 90 % kvinnliga yrkesutövare. Vårdande har länge setts som en kvinnlig egenskap och synen på yrket har starka kopplingar till kvinnligt genus. Våren 2011 startade studenter ett medialt uppmärksammat uppror med syftet att höja ingångslönen för nyexaminerade sjuksköterskor. Med utgångspunkt inom genusteori och den historiska bilden av sjuksköterskan söktes förklaringar till argumenten i debatten kring upproret. Syftet med studien var att granska uttalanden kring sjuksköterskeupproret i svensk tryckt press samt att undersöka om, och i så fall på vilket sätt, debattens argument om sjuksköterskans lönesättning var genusrelaterade. Metoden var en kvalitativ innehållsanalys och utfördes enligt Elö och Kyngäs (2007) modell. Det analyserade materialet omfattade debatten kring sjuksköterskeupproret i svensk tryckt press. Resultatet föll efter analys ut i två teman, för och emot löneupproret. Debattens uttalanden delades in i totalt sex kategorier med tillhörande underkategorier. I kategorierna stod för- och emot-sida mot varandra kring vad som ansågs rimligt och orimligt, rättvist och orättvist, om lönen hade betydelse för sjuksköterskebristen samt om lönen var viktig. Slutsatsen blev att argumenten i debatten kring upproret visade på att den historiska bilden av sjuksköterskan fortfarande levde kvar. Egenskaper kopplade till kvinnligt genus genomsyrade förväntningarna på dagens sjuksköterskor. Föreställningarna riskerade att påverka sjuksköterskors möjligheter till löneökningar.