Social hållbarhet och attraktionsfaktorer i en urban kontext. Fallstudie över Malmös nya stadsdel Hyllie

Abstract

Har nya, attraktiva stadsdelar förutsättningar för att vara socialt hållbara? Den här uppsatsen utgår ifrån problematiken mellan en strävan efter social hållbarhet samtidigt som teorin om den kreativa klassen har inflytande över stadsplaneringen. Social hållbarhet är svårt att mäta, men innebär i stora drag att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter. En stad eller region som syftar till att attrahera en viss typ av människor genom att tillhandahålla vad dessa efterfrågar riskerar att lägga mindre vikt och resurser på den övriga befolkningen. Socialt hållbart – för vem? Den nya stadsdelen Hyllie i södra Malmö står här i fokus, och uppsatsen syftar till att kartlägga hur olika aktörer i Malmö definierar begreppet social hållbarhet, hur det implementeras i utformningen av Hyllie, samt huruvida potentiella konflikter riskerar att uppstå. Intervjuer med följande informanter; representanter från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, den ideella organisationen Hållbar Utveckling Skåne, Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö och företaget Skanska Öresund samt läsning och analyserande av befintliga dokument och policies som berör utvecklingen av Hyllie har utgjort huvudmetodiken. Resultatet visar att det finns skilda uppfattningar kring vad social hållbarhet är samt hur det förhåller sig till de ekonomiska och ekologiska dimensionerna av hållbar utveckling. Stadsdelen innehåller många av de attribut som anses attrahera kreativa individer, och den ekonomiska dimensionen har fått större tyngd än den sociala i många av de olika projekt som kommer att genomföras i Hyllie. De potentiella konflikter som riskerar att uppstå i området är främst segregation mellan Hyllie och omkringliggande miljonprogramsområden, där exempelvis kostnader för att utnyttja områdets funktioner påverkar tillgänglighetsaspekten, och bostadspriser avgör vilka som kan befolka området.