”Jag ska gå och akta mig för att trilla i älven” Om pseudosamordningen gå och verba med sekventiell betydelse i ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv.

Abstract

Denna undersökning handlar om pseudosamordning med gå i förstaledet. Den fokuserar i första hand på de samordningar där relationen mellan verben är sekventiell, d.v.s. att en verbhandling följer temporalt efter den andra. Med utgångspunkt från den kunskap som presenteras i SAG och SO och med hjälp av korpussökningar i språkverktyget Korp karaktäriseras egenskaperna hos nämnda typ av samordning. Arbetet har skett ur ett konstruktionsgrammatiskt (CxG) perspektiv vilket innebär att sekventiella gå och + VP betraktas som en konstruktion med självständig betydelse. Att betydelsen är självständig ska inte tolkas som att den tillkommit oberoende av andra språkliga mönster; enligt CxG är konstruktioner ordnade hierarkiskt och kan ärva egenskaper av varandra. Varje enskild konstruktion är dock självständig i den mening att dess betydelse inte förväntas kunna räknas ut utifrån en generell grammatik och konstruktionens lexikala delar. Undersökningen har resulterat i en sammanställning av sju olika egenskaper som konstruktionen för med sig. Dessa kan sammanfattas i att: gå betyder ’gå iväg’ i konstruktionen och ska betraktas som punktuellt, en specifik plats eller ett område är utsett av subjektet för verbandet, fokus ligger på initialskedet i samordningen, den aktivitet som omtalas i samordningen omtalas i preteritum eller perfekt medan den pågår, andraverbet är agentivt och utförs som en aktivitet under en sammanhållen tid som dessutom är pragmatiskt avgränsad. Den CxG-orienterade slutsatsen är att konstruktionens betydelse kan kopplas till dess lexikala delar men inte räknas ut genom dessa. Även om de drag som presenteras är relaterade till de lexikala enheternas betydelse, är det svårt att tänka sig generella regler som styr hur och när dessa drag överförs från en enhet i samordningen till hela konstruktionen.