DNA och dess betydelse för upplösningen av brott

Abstract

Den genomförda lagändringen vid årsskiftet 2006 om utökad användning av DNA tekniken har redan visat tendenser på att ha stor betydelse för upplösningen av vissa brott. Lagen innebar en utökad möjlighet till DNA- provtagning på personer som figurerar i en brottsutredning. Numera går det även att ta DNA-prov på icke misstänkta personer om det har betydelse för utredningen. Samtidigt infördes nya bestämmelser i polisdatalagen som utökade registreringsmöjligheterna och ett nytt register infördes.

Syftet med den nya lagen var bland annat att öka upplösningen av mängdbrotten. I denna uppsats kommer jag bland annat utreda om detta syfte har uppnåtts. Jag kommer vidare att gå in på några kända fall i svensk rättshistoria och diskutera hur viktigt DNA var som bevis i dessa utredningar. För att få en förståelse för ämnet DNA som helhet görs en kortare beskrivning av vad DNA är och dess analysmetod. Ni kommer att få följa tidsspannet mellan hur DNA samlas in på brottsplatsen till det färdiga analysresultatet. Tolkning av resultatet måste sedan göras och vad finns det för riskfaktorer i detta skede? Ett problem jag stötte på under uppsatsen gång var vad som skedde med DNA-profilen vid en åtalsunderlåtelse. Fick den registreras i polisdatalagens DNA-register? Detta var på intet sätt klart. En kortare utredning av detta gjordes i uppsatsen efter samtal med polis, SKL och åklagare.

Till slut görs några avslutande reflektioner kring DNA och dess betydelse för upplösning av brott genom att jag tittat på den befintliga statistiken och de få undersökningar som gjorts sedan den nya lagen trädde i kraft. Fler personer kan numera registreras och matchas mot spår vilket leder till fler antalet träffar. Mycket tyder på att den nya lagen har haft stor betydelse för upplösningen av mängdbrotten.