Att ha en Ferrari men bara kunna lägga i tvåans växel

Abstract

Denna kandidatuppsats är en kvalitativ studie och har syftat till att ta reda på vilka pedagogiska och organisatoriska anpassningar som kan göras för att stötta elever med ADHD. Avsikten har även varit att undersöka hur förståelse för elevernas problematik kan skapas bland skolpersonal och klasskamrater samt att ta reda på hur pedagoger kan arbeta för att samverkan mellan hem och skola ska fungera. Detta för att elever med ADHD i så god mån som möjligt ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på lika villkor som övriga elever. I studien utreds följande frågeställningar. - Hur kan skolmiljön anpassas? - Hur kan läraren anpassa sin pedagogik? - Hur kan förståelse för elevernas problematik skapas bland skolpersonal och klasskamrater? - Hur kan pedagoger arbeta för att samverkan mellan hem och skola ska fungera?

Svarspersonerna i denna intervjustudie har utgjorts av både informanter och respondenter. Respondentgruppen rymmer personer som själva har ADHD medan våra informanter består av sakkunniga, ”experter” inom det neuropsykiatriska området.

Enligt tidigare forskning har elever med ADHD ofta stora svårigheter i skolan till följd av sin funktionsnedsättning. Överlappande diagnoser, beteendeproblematik och exekutiv dysfunktion ställer för många till det ytterligare. Resultatet av studien visar bland annat att det är av stor vikt för elever med ADHD att pedagoger ger struktur, visar förståelse och är måna om att se individen bakom diagnosen. Att ha kunskap om ADHD är ytterst relevant inom läraryrket eftersom förekomsten av ADHD är relativt vanlig; mellan 4 och 8 procent av alla barn i skolåldern har ADHD. För att dessa barn i så god mån som möjligt ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på lika villkor som övriga elever måste pedagoger vara pålästa och ödmjuka inför denna diagnos.