”Göra saker som är meningsfulla” En kvantitativ studie om känsla av sammanhang och niondeklassares svenskundervisning

Abstract

Larmrapporterna om tillståndet i den svenska skolan avlöser varandra. Skolresultaten fortsätter att sjunka menar Skolverket och den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar flaggar Socialstyrelsen, FHI och BRIS om. Ahrén beskriver i en sammanställande rapport på uppdrag av Statens offentliga utredningar (SOU 2010:80) att förskolans och skolans psykosociala miljö påverkar såväl kunskapsutvecklingen som den psykiska hälsan hos barn och unga (2010). I och med mina fördjupningskunskaper inom idrott- och hälsopedagogik, en socialpsykologiska syn på eleven och ett sociokulturellt perspektiv på lärande, så föll sig mitt övergripande syfte till denna uppsats naturligt till att försöka se in i elevens värld. Lägger jag där till de tvärvetenskapliga kunskaper som min utbildning till lärare i svenska som andraspråk givit mig, så inser jag också språkets essens i elevens världsbildning. Antonovsky lyckades på 1960-talet genom sin teori om känsla av sammanhang (KASAM), ta fram en metod för att se in i människans värld och hennes förmåga att hantera livet i stort. Genom att vända på den medicinska forskarsamhällets vanliga patogena utgångspunkt, kunde Antonovsky med en sociologisk salutogen utgångspunkt presentera en nu mer vedertagen teori inom detta komplexa beteendevetenskapliga forskningsområde (2005). Ifrån Antonovskys axlar prövar jag klättra vidare för att försöka nå längre in i elevens värld i skolan. Mitt syfte blir följaktligen att studera ifall det med hjälp av KASAMteorin går att kartlägga elevers studiesituation kring sina studier i svenska språket. Genom en kvantitativ studie som bygger på Antonovskys genomarbetade metodik gällande frågeformulär, har jag undersökt tre olika elevgrupper av totalt 82 niondeklassare på två skolor. Jag anser mig lyckats med att få fram intressant och mätbar data, vilket är glädjande. Mindre glädjande är dock de enligt mig allmänt låga totala KASAM-resultaten jag fick fram. Att eleverna i synnerhet uppvisade så svag känsla av meningsfullhet kring sin svenskundervisning, upplever jag som oroande inte minst eftersom Antonovsky menar att meningsfullhetskomponenten är viktigast inom KASM-teorin. Men glädjande igen blir den framtidstro som skapas inom mig när jag faktiskt tycks funnit ett sätt att se in i elevens värld, vilket kan ligga till grund för ett mer självreflekterade pedagogiskt arbete.