De palestinska flyktingarnas särställning i Flyktingkonventionen. En studie av artikel 1 D i Flyktingkonventionen och dess betydelse i svensk rätt.

Abstract

Genom första stycket i artikel 1 D i Flyktingkonventionen utesluts personer som får beskydd eller bistånd från andra FN-organ än UNHCR från konventionens tillämpningsområde. Andra stycket föreskriver att om detta beskydd eller bistånd upphör av någon anledning, utan att dessa personers ställning blivit slutgiltigt reglerad i enlighet med relevanta FN-resolutioner, ska vederbörande utan vidare äga åtnjuta de i konventionen stadgade förmånerna.

Denna artikel infördes i Flyktingkonventionen med de palestinska flyktingarna i åtanke. Hur den ska tolkas är omdiskuterat och den valda tolkningen kan få stor betydelse för palestinska flyktingar som söker asyl i en konventionsstat. I denna uppsats föreslås att följande tolkning är mest förenlig med de folkrättsliga tolkningsregler som kodifierats i Wienkonventionen om traktaträtten: Alla palestinska flyktingar som är berättigade till stöd från FN-organet UNRWA är uteslutna från Flyktingkonventionen. Beskyddet eller biståndet från UNRWA har dock upphört om en sådan person befinner sig utanför UNRWA:s verksamhetsområde och då är personen ifråga automatiskt berättigad att ta del av konventionens förmåner, utan att behöva uppfylla den ordinarie flyktingdefinitionen.

Svensk rätt på asylområdet påverkas av både Flyktingkonventionen och den EU-rättsliga regleringen. I och med principerna om direkt effekt och EU-rättens företräde får dock EU-rätten ett mer påtagligt och direkt inflytande i svensk rätt. En motsvarighet till artikel 1 D i Flyktingkonventionen har införts i artikel 12.1 a i skyddsgrundsdirektivet och har sedan uttolkats av EU-domstolen.

Med hänsyn till EU-rättens ställning i svensk rätt bör svenska domstolar och myndigheter tillämpa bestämmelserna i artikel 1 D i Flyktingkonventionen, som nu även återfinns i artikel 12.1 a i skyddsgrundsdirektivet, i enlighet med EU-domstolens praxis. Detta medför att den tillämpning som följer av äldre vägledande beslut från svenska myndigheter och som förordas av Migrationsverket, inte längre bör anses vara korrekt.

Den tolkning och tillämpning av artikel 1 D i Flyktingkonventionen som följer av EU-domstolens praxis är dock inte förenlig med Flyktingkonventionen, så som den uttolkats i denna uppsats. Om svenska myndigheter och domstolar tillämpar bestämmelserna i artikel 1 D i Flyktingkonventionen på detta sätt innebär det därmed att Sverige riskerar att bryta mot sina folkrättsliga förpliktelser, samt att vissa palestinska flyktingar riskerar att gå miste om rättigheter och förmåner som de är berättigade till enligt Flyktingkonventionen.