Arbete med skönlitteratur i gymnasiesärskolan - Diskurser och konsekvenser

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers samtal om skönlitteratur i gymnasiesärskolans individuella program. Studien avser även att undersöka vilka diskurser som framträder då samtalen om skönlitteratur analyseras.

Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Säljö (2005) menar att lärande är en aspekt av all mänsklig verksamhet och betonar språkets och de kommunikativa processernas betydelse i det sociokulturella perspektivet. Individens möjligheter att tillåtas göra kommunikativa erfarenheter diskuteras av Säljö och var inledningsvis en inspirationskälla för studien.

Metod: Studien, som är en diskursanalys, har en kvalitativ inriktning. Diskursanalysen beskrivs av Winther-Jörgensen och Phillips (2010) vara lämplig att använda vid studier av kommunikationsprocesser både i kulturella och samhälleliga utvecklingsprocesser och i sociala sammanhang. I studien användes tre fokusgrupper på tre olika gymnasiesärskolor för att samla in data. Deltagare i fokusgrupperna var pedagoger yrkesverksamma i gymnasiesärskolans individuella. Pedagogerna arbetade alla med svenska i någon form. Resultatet sorterades inledningsvis utifrån de tre rubrikerna inflytande och delaktighet, personlig utveckling och åldersadekvat läsning. För att analysera samtalet användes begreppen möjlighetsvillkor, styrning och makt, vilka diskuteras av Winther-Jörgensen och Phillips (2010) och Bergström och Boréus (2005b). Resultat: Resultatet visar att deltagarna i studien anser att arbetet med skönlitteratur i gymnasiesärskolans individuella program är viktigt. Dock belyser samtalen om skönlitteratur att pedagogerna upplever att det är svårt att arbeta med skönlitteratur med elever med stora kognitiva svårigheter. Vid en analys av samtalen kunde två övergripande diskurser urskiljas: - arbete med skönlitteratur är viktigt och alla elever inkluderas i arbetet. - arbete med skönlitteratur är viktigt, men fungerar bara med vissa elever. I analysen beskrivs hur pedagogerna i studien använder sig av produktiv makt i form av styrning för att utveckla elevernas literacitet och intresse för litteratur och, i något fall, för att kommunicera med en elev. Även exempel på begränsande makt förekommer i form av att man utesluter vissa elever från arbetet med skönlitteratur. I pedagogernas samtal betonas svårigheten att finna åldersadekvat litteratur för elever med stora kognitiva svårigheter, vilket i några av fallen har lett till ett arbetssätt där man använder sig av barnlitteratur i stället för ungdomslitteratur. Studien belyser hur stor variationen är inom gymnasiesärskolans individuella program, där pedagogerna skall finna sätt att arbeta med litteratur både med elever som kan läsa själva och med elever med större svårigheter och ibland flera funktionsnedsättningar.