Man måste ha tur - föräldrars erfarenheter när deras barn med diabetes vistas i skolan

Abstract

Inledning: Föräldrar till barn med diabetes typ 1 utför en avancerad egenvård för att skapa förutsättningar för att deras barn ska få ett normalt liv och minska risken för följdsjukdomar. En bristfälligt skött egenvård innebär risker både på kort och lång sikt samt påverkar skolarbetet. Under skoltid har skolan ansvar för att egenvården fungerar och att barnet får det stöd det behöver. I den begränsade forskning som gjorts gällande föräldrars erfarenheter när deras barn vistas i skolmiljö framkommer att föräldrar då kan känna oro och att skolpersonalen inte alltid har förståelse och kunskap om diabetessjukdomen. I skolsköterskans arbete ingår att ge stöd till elever och vårdnadshavare i syfte att främja hälsa. För detta behöver skolsköterskan kunskap och förståelse inte bara för barnets utan även för föräldrarnas situation. Syfte: Syftet med studien är att beskriva föräldrars erfarenheter när deras barn med diabetes vistas i skolan. Metod: En kvalitativ metod användes och för att pröva forskningsplanen genomfördes en pilotstudie. I denna intervjuades fyra föräldrar till barn med diabetes typ 1 i skolålder. Vid intervjuerna användes semistrukturerade öppna frågor och innehållet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom två huvudkategorier, Man måste hela tiden ge och Man måste ha tur. För att föräldrarna skulle känna sig trygga med att lämna sitt barn till skolan upplevde de att stort engagemang krävdes av dem för att utbilda skolpersonal. Det fanns en oro för att något skulle hända deras barn under skoltid och därför såg de till att ständigt vara nåbara. Föräldrarna upplevde att de haft tur när de mötte engagemang och ansvarstagande från skolpersonal. Diskussion: Skolsköterskans hälsofrämjande arbete utgår från en helhetssyn på individen och utifrån detta är det betydelsefullt med förståelse för hur föräldrar upplever sin situation när de har ett barn med diabetes typ 1 i skolan. Författarna menar att både barn med diabetes typ 1 och deras föräldrar kan vara i behov av extra uppmärksamhet och stöd från skolsköterskan. Föräldrarnas oro och upplevelse av att deras engagemang krävdes visar betydelsen av en fullskalig studie.