Stressrelaterad psykisk ohälsa; upplevelser och behandling inom primärvård

Abstract

Stressrelaterad psykisk ohälsa är vår tids stora utmaning både i Sverige och internationellt. Personer med stressrelaterad psykisk ohälsa utgör en stor patientgrupp inom primärvård, som oftast är den första och enda instansen för dessa personer inom hälso- och sjukvården. Behovet av fördjupad kunskap om tillståndet och möjliga behandlingsinsatser är stort. Metod Det övergripande målet för avhandlingen var att genom intervjuer undersöka vad det innebär att leva med stressrelaterad psykisk ohälsa (Studie I) samt utvärdera tre 8-veckors interventioner; integrativ behandlingsmetod (IB) i jämförelse med terapeutisk akupunktur (TA) respektive sedvanlig primärvårdsbehandling (SB), genom en pragmatisk randomiserad kontrollerad studie (RCT n=120). Deltagarna i avhandlingen bestod av patienter mellan 20-55 år som sökte primärvården för sina stressrelaterade besvär. Intervjuerna analyserades med fenomenologisk hermeneutisk metod (studie I). Utvärderingen (Studie II-IV) genomfördes med hjälp av självskattade frågeformulär vid baslinjen, efter 4 och 8 veckors behandling (Studie II-III), samt vid uppföljning efter 6 månader (studie IV). De primära utfallsvariablerna var ångest och depression mätt med Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS). Sekundära variabler var livskvalitet mätt med Short Form-36 (SF-36) samt känsla av sammanhang (KASAM). Resultat Att leva med stressrelaterad psykisk ohälsa tolkades som att det finns en obalans (inkongruens) mellan det verkliga jaget (den jag är) och idealjaget (den jag vill vara) och beskrivs i tre dimensioner; kämpar för att klara av vardagen, känner sig mindre värd än andra och tappar taget om livet. Dimensionerna leder till missnöje, lidande, låg självkänsla och bristande coping och tolkades som förstadium till mental, fysisk och existentiell utmattning (Studie I). I RCT-studien fanns inga signifikanta skillnader på någon variabel vid baslinjen (Studie II-IV). Redan efter 4 veckors behandling visade IB och TA en signifikant förbättring både statistiskt och kliniskt av reducerad ångest och depression (Studie II). Vid 8 veckors uppföljning visade IB och TA en förbättring både statistiskt och kliniskt på alla variabler; ångest, depression (Studie II), mentalt välbefinnande och hantering av stress (Studie III) i jämförelse med start och i jämförelse med SB. Vid 6 månaders uppföljning (Studie IV) kvarstod förbättringar i IB och TA, medan SB visade en marginell förbättring. Slutsatser Avhandlingen har bidragit med kunskap om hur personer som söker inom primärvården för sina stressrelaterade besvär kan förstås och vårdas. Ett personcentrerat förhållningssätt med strukturerad salutogen dialog integrerat med terapeutisk akupunktur kan vara en effektiv behandlingsinsats utöver sedvanlig primärvårdsbehandling. Mer forskning behövs för att konfirmera våra resultat.