Liten och Rund - Barns övervikt och fetma, vårdens växande problem

Abstract

Bakgrund: Fetma och övervikt hos barn är ett ökande problem för vården och samhället, det kan leda till följdsjukdomar längre fram i livet hos barnen och det minskar välbefinnandet. Riskfaktorer för barnfetma är bland annat överviktiga föräldrar, livsstil, kostvanor, fysisk inaktivitet och socioekonomisk status. Hälsofrämjande arbete mot fetma samt tidiga insatser har betydelse för att barnet ska få god hälsa. Sjuksköterskan har en viktig roll i att ge information, undervisning och motivation till hela familjen. För att förändra barnets situation krävs ett engagemang från hela familjen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa riskfaktorer för barnfetma samt föräldrars och sjuksköterskors föreställningar om barnfetma. Vi ville dessutom undersöka hur sjuksköterskan upplever det hälsofrämjande samtalet med föräldrar till överviktiga barn 0-5 år. Metod: En systematisk litteraturöversikt med 11 artiklar. Resultat: Riskfaktorer som visar på koppling till barnfetma och övervikt är dåliga kostvanor, inaktivitet, livsstil, låg socioekonomisk tillhörighet och kulturella skillnader. Sjuksköterskans föreställning om barns vikt visar att många sjuksköterskor har för lite kunskap om övervikt och fetma och mer utbildning och material krävs för att kunna utföra åtgärder och för att det hälsofrämjande arbetet ska fungera. De känner empati för barnen och anser att föräldrarna har låg kunskap och insikt i sitt barns vikt samt att de har huvudansvaret för livsstilsförändringar. Resultatet beskriver föräldrars föreställningar om barnens vikt. Till viss del beskriver mammor att de har förståelse för vad ett hälsosamt barn är, vikt uppmärksammas inte som en hälsofaktor. Föräldrar kategoriserar sina barn i hög utsträckning som normalviktiga eller i viss mån som underviktiga trots att de lider av övervikt. Svårigheter och strategier i samtalet framkommer. Sjuksköterskor känner ofta oro inför samtal med föräldrar kring barnfetma och försöker undvika detta. Samtalet med föräldrar begränsas genom ordval och rädsla för reaktioner i från föräldrar. En god relation mellan föräldrar och sjuksköterskan är en förutsättning för att samtalet ska kunna genomföras. Slutsats: Samband har setts mellan riskfaktorer och ökad risk för barnfetma och övervikt. Det finns okunskap och bristande insikt i barns övervikt och fetma hos föräldrar och sjuksköterskor. För att sjuksköterskor ska känna sig trygga i samtalet med föräldrar kring barnfetma så krävs mer utbildning. En god relation mellan föräldrar och sjuksköterskor är viktigt i det hälsofrämjande arbetet och i åtgärder mot barnfetma.