Subjektspositioner spelar roll. Hur diskurser kan understödja eller motarbeta tal och idéer om studiemöjligheter för ungdomar med intellektuella funktionshinder

Abstract

Syfte Studera hur diskurser kan understödja diskussionen om studiemöjligheter efter gymnasiet för ungdomar med intellektuella funktionshinder och med en diskursiv ansats föra en teoretisk diskussion om hur subjektens positioner spelar roll för vad som framträder som rimligt och möjligt.

Teori Poststrukturalism, diskursteori, subjektspositioner.

Metod Diskursanalys.

Resultat Uppsatsen visar på studiemöjligheter inom högskolan för ungdomar med intellektuella funk-tionshinder och argumenterar för att hur subjekt som intellektuella funktionshinder eller ut-vecklingsstörning positioneras skapar olika diskurser, vilket spelar roll för om studiemöjlig-heter efter gymnasiet träder fram som möjliga och önskvärda.

I uppsatsen görs diskursanalyser av tre dokument och en föreläsning, utifrån hur menings-skapande konstrueras i tal om ’intellektuella funktionshinder’ och ’utvecklingsstörning’. De dokument som har granskats är Skolinspektionens rapport om utredningar inför mottagande i särskolan (Skolinspektionen, 2010:2593), gymnasiesärskoleutredningen Den framtida gymna-siesärskolan (SOU 2011:8), Myndigheten för yrkeshögskolans yttrande om hur studier på yrkeshögskola kan förbättras för studerande med funktionsnedsättningar (YH-myndigheten, 2011:783) samt föreläsningen Intellectual Disabilities goes to College av Olivia Raynor från UCLA Mind Institute (Raynor, 2009).

Bland de fyra dokument som analyserats finns skillnader i hur subjektet intellektuella funk-tionshinder (eller närliggande begrepp) positioneras. I de två dokument som positionerar intellektuella funktionshinder som kategori baserad på diagnosen utvecklingsstörning, be-gränsas det sociala utrymme som texten erbjuder, vilket bidrar till en diskurs där särlösningar framträder som rimliga. I de två dokument som i högre grad konstruerar subjektet intellek-tuella funktionshinder utifrån individ, socialt utrymme och normaliserande praktiker framträ-der fortsatta studier som rimliga och önskvärda.