RENT revolutionerade den amerikanska musikalen genom att likt en diktsamling eller en serie artiklar baseras på verkliga berättelser, verkliga människor. I en tid som globalt präglades av pesten (HIV/AIDS). Berättelser satta i musikalisk dräkt av geniet Jonathan Larson (som avled efter generalrepetitionen). Larson ger i sitt tonspråk tydliga referenser till både Stravinskij och Bartok genom sin samtida läromästare Stephen Sondheim. Vi kan idag ett par decennier efter uruppförandet konstatera att RENT likt Puccinis La Bohème, som den är parafraserad på, kommer att tillhöra den klassiska musikteatern för all framtid. RENT är efter sitt segertåg runt världen på 90-00-talet idag också ett material som idag används på skolor teaterutbildningar världen över. Den ställer oerhört höga musikaliska krav på sin ensemble men också en möjlighet till psykologiskt karaktärsarbete och igenkännande för den unga artisten. I min konception av RENT för examensproduktion med M3 vid HSM var det därför viktigt att placera stycket både med historiska referenser och i sin samtid. Jag valde därför att berätta historien i ett rum där vi ”rev” den fjärde väggen och där publiken direkt vid inträdet på teatern togs emot av ensemblen med en attityd av gemenskap och öppenhet. Vi satt så att säga i ”samma båt” oavsett bakgrund, ålder, kön eller social gruppering. Detta ledde till att vi under föreställningen var tvungna att dels profilera varje karaktärs egenhet samtidigt som vi i ett direkt tilltal till publiken pekade på allmängiltigheten i problematiken. Som en fresk av olikhet men där varje detalj tillsammans gav en helhetsbild. För att ytterligare gestalta den realistiska sidan av verket och de personliga berättelserna samarbetade vi med Stadsmissionens amatörteatergrupp. 6 skådespelare med f.d. missbruk som både kunde berätta sina historier för ensemblen i repetitionsarbetet och för publiken i föreställningen. Vi inbjöd också PositHIVa Gruppen i Göteborg att dels komma med kommentarer under repetitionsarbetet och dels tillfoga skrivet material ur sin dokumentation. Resultatet blev en direkt, frän, varm o ytterst berörande musikalupplevelse. För både ensemble och publik. ”No day but Today”