Grammatikens roll i svenskundervisningen

Abstract

Syfte: Uppsatsens syfte är att klargöra grammatikens roll i svenskundervisningen, med tonvikt på den nya läroplanen GY11. Jag vill studera hur verksamma lärare ser på följande frågor samt hur mitt resultat kan kopplas till både teorier och styrdokument:

- Vad är grammatik? - Varför ska grammatik undervisas? - Hur, på vilket sätt, ska grammatiken undervisas? - Hur tolkar lärarna styrdokumenten?

Teori: Grammatik är ett mångtydigt begrepp; det kan bl.a. innebära en inneboende kunskap om vårt modersmål, ett metaspråk, ett regel- och normsystem eller ett mönster där man försöker härleda olika regler till en allmän princip.

För att elever skall förstå varför grammatik skall undervisas bör lärare motivera, förklara och påvisa nyttan av sådana kunskaper. Många forskare menar att man skall utgå ifrån texter samt elevers egna exempel vid grammatikundervisning för att den inte skall ske i en meningsfull kontext. Andra menar att det finns olika lärstilar och att det är viktigast att utgå ifrån en helhet. Det verkar råda en metodisk pluralism. I styrdokumenten framhävs inga metoder, eller djup på kunskaper, utan där står det skrivet på en övergripande nivå, att elever skall ges möjlighet att utveckla kunskaper om språkriktighet, språkets ursprung samt språkets uppbyggnad.

Metod: Jag har gjort en kvalitativ studie, där jag har intervjuat åtta verksamma svensklärare i Göteborgsområdet. Jag har gjort ett strategiskt urval, där jag har haft kriterierna för-/emot grammatikundervisning, ålder samt erfarenhet. Förutom intervjuerna har jag deltagit i en lektion på respektive gymnasium och observerat den existerande eller icke-existerande grammatikundervisningen.

Resultat: Statusen för grammatikens roll i svenskundervisningen verkar vara på uppgång, men kanske mer i övergripande textbeskrivningar snarare än renodlad utantillinlärning. Avgörande för statusen är rådande kursplaner, samt hur lärarna väljer att tolka dessa.