"Jag ser mig som en samtalspartner" En studie om fem speciallärares upplevelse av hur deras kompetens som kvalificerad samtalspartner används i verksamheten

Abstract

Syfte: Studien har som syfte att undersöka speciallärares upplevelse av hur deras kompetens som kvalificerad samtalspartner inom språk-, skriv- och läsutveckling används i verksamheten. Teori: För att få en förståelse för funktionen kvalificerad samtalspartner riktas vårt intresse mot handledning. Skälet till att studien inspireras av ett socialkonstruktivistiskt kunskapsperspektiv är att handledning, enligt Åberg (2007), anses vara ett socialt konstruerat tillfälle. Detta innebär att specialläraren, med förmågan att vara en kvalificerad samtalspartner, i samtalet med pedagogerna kan betrakta, utveckla och omsätta förgivettagna föreställningar och kunskaper inom språk-, läs och skrivutveckling.

Metod: Vi vill beskriva snarare än att ge en förklaring och har av detta skäl valt att genomföra en kvalitativ studie inspirerad av hermeneutisk ansats. Hermeneutiken handlar om tolkning och förståelse där pendlingen är ett redskap i tolkningen. Pendlingen kommer bland annat att ske mellan vår egen förförståelse, som vi delvis blivit bekanta med i speciallärarprogrammet, delvis de erfarenheter vi själva mött på verksamhetsnivå och den förståelse som uppkommer ur informanternas berättelse. Vi har valt att genomföra halvstrukturerade intervjuer med fem speciallärare med inriktningen läs-, skriv- och språkutveckling, examinerade efter examensförordningen för det nya speciallärarprogrammet (SFS 2008:132) då det är dessa speciallärare som efter examen ska ”visa förmågan att vara en kvalificerad samtalspartner”.

Resultat: De fem speciallärarna ser handledning som ett samtal om aktiviteter och arbetsformer. Speciallärarna beskriver enskilda individ- och gruppaktiviteter än ifrågasätter verksamheten och vad för kultur som råder. Deras främsta uppgift som kvalificerad samtalspartner är att lyssna, se och bekräfta deltagarna. De uttrycker att innehållet i handledningen kan innefatta frågor som är av annan karaktär än språk-, läs- och skrivutveckling. Speciallärarna uttrycker en motsägelse när det gäller rådgivning. Å ena sidan avhåller de sig till att ge råd. Å andra sidan menar de att de ger råd. Arbetet sker mer mot enskilda klass- och ämneslärare än arbetslag. Relationen mellan speciallärarna och de övriga deltagarna i handledningssamtalet beskrivs som jämlikt. Detta uttrycks i termer som kvalificerad samtalspartner och dialog. De vill inte upplevas som experter som tar ställning för vad som anses rätt och riktigt. Förväntningarna som speciallärarna ser att pedagogerna har gentemot dem är att verka underlättande på två sätt. Det ena är att ge tips och råd i frågor och problem. Det andra är att speciallärarna ska erbjuda enskild undervisning för eleven utanför ordinarie klass. Studiens fem speciallärares upplevelse av hur deras kompetens som kvalificerad samtalspartner används i verksamheten är att den i allmänhet nyttjas i: jämlika samtal om aktiviteter och arbetsformer med enskilda klasslärare inom fler områden än språk-, skriv- och läsutveckling.