Lärares metoder i läsundervisning. För elever med lässvårigheter i den ordinarie undervisningen

Abstract

Syfte: Syftet med undersökningen var att undersöka hur lärare undervisar elever med lässvårigheter i den ordinarie undervisningen. För att besvara detta syfte har två frågeställningar utformats: Använder sig lärare av någon speciell läsinlärningsmetod? Om inte, hur interagerar lärare och elev då, för att lärande ska kunna ske i läsning?

Teori: Undersökningen utgår från ett sociokulturellt perspektiv där omgivningen är avgörande för individens utveckling och prestation. Utveckling sker genom relationer och dialogen är betydelsefull i detta perspektiv. Elevers utveckling sker i samspel med deras omgivning i högre grad än att den är en oberoende individuell process.

Metod: För datainsamlingen har kvalitativa intervjuer och observationer använts. Fyra lärare med olika lång lärarerfarenhet har intervjuats och observerats i sina klassrum under en dag vardera.

Resultat: Undersökningen visar att lärare inte använder någon utpräglad läsinlärningsmetod för elever med lässvårigheter eller för övriga elever. I stället blandar man metoder . Under observationerna syntes ljudmetoden tydligt hos de båda ettorna eftersom man där gick igenom alfabetet under läsåret. Hos den ena tvåan märktes LTG-metoden.

Elever med lässvårigheter var placerade nära läraren i samtliga klassrum. Då hade läraren närhet till dessa elever, som oftare behövde extra stöd i undervisningen. Lärarna hade olika strategier för de elever som hade lässvårigheter. Motivation och glädje ansåg lärarna var viktigt för läsinlärningen. Man hade olika sätt att variera undervisningen och motivera eleverna till läsinlärning.