"De är väl som helt vanliga människor" - en studie om ungdomars uppfattningar om personer med utvecklingsstörning

Abstract

Syfte

Syftet med studien är att undersöka vad grundskoleelever har för uppfattningar om personer med utvecklingsstörning och om de uppfattningarna kan skilja sig åt beroende på om:

- man går på en grundskola som inte har något samarbete med särskolan

eller

- på en grundskola som arbetar med inkludering och samverkan med särskolan och även har klasskamrater som är inskrivna i särskolan.

Metod

Studien utgår från teorin om sociala representationer. Enkelt uttryckt innebär teorin att olika individer tillsammans skapar en gemensam uppfattning om verkligheten. Ur uppfattningen, representationen, skapas en sorts vardagskunskap som enar dem och vägleder dem i den sociala tillvaron (Chaib & Orfali, 1995). Elever från två skolor som passar in i de i syftet presenterade kategorierna deltog i undersökningen. I studien användes vinjettmetoden. Metoden går ut på att respondenterna får läsa, lyssna eller se på en vinjett: en skildring av en person, en situation eller ett händelseförlopp. Efter vinjetten får respondenterna svara på frågor eller påståenden som handlar om vinjetten (Jegerby, 1999). Eleverna fick se en informationsfilm om utvecklingsstörning och svarade sedan skriftligt på frågor i enkätform.

Resultat

Eleverna på de två skolorna svarade på liknande sätt på majoriteten av studiens frågor. De beskrev utvecklingsstörning i negativa termer, att inte ha en utvecklingsstörning sågs som det ”normala” och personer med utvecklingsstörning skildrades som avvikande från det. Dock ansåg de att det finns mer som förbinder än särskiljer människor med och utan utvecklingsstörning. Nästan samtliga elever svarade att de skulle visa hänsyn och försöka hjälpa till med det som behövdes om de hade en klasskamrat med utvecklingsstörning. Frågan som uppvisade störst skillnad på svaren från de två skolorna var hur det skulle vara om elever med och utan utvecklingsstörning gick i samma klasser. Eleverna på skolan där de hade ett inkluderande arbetssätt var till största del positiva till det medan eleverna på den andra skolan i huvudsak var negativa. Eleverna på den sistnämnda skolan trodde i mycket högre grad att det fanns risk för att elever med utvecklingsstörning skulle bli utsatta för mobbning om de gick i en ”vanlig” klass.