Närståendes perspektiv på hur personer med utvecklingsstörning möts av sjukvården.
Relative’s perspective on how persons with intellectual disability are met in health care.
Abstract
Introduktion Personer med utvecklingsstörning har sämre hälsa än den övriga befolkningen. Det är sjuksköterskans uppgift att främja hälsa även hos denna grupp men kunskapen om och erfarenheten av vård av dessa patienter är begräsad. Det finns brister i kommunikationen och ofta deltar en närstående i mötet för att underlätta kommunikationen. Personer med utvecklingsstörning finner detta negativt och vill föra sin egen talan. Det finns lite forskning om närståendes roll i dessa möten.
Syfte Syftet med denna pilotstudie var att undersöka närståendes erfarenheter av kommunikation mellan personer med utvecklingsstörning, deras närstående och vårdpersonal.
Metod Tre närstående till personer med utvecklingsstörning intervjuades med metoden Critical Incident (CIT).
Resultat De närstående beskriver möten där personalen visar intresse, försöker skapa en god relation till den vårdsökande och vänder sig till de närstående endast för att underlätta sin egen kommunikation med personen med utvecklingsstörning. De beskriver också andra möten där personalen endast vänder sig till de närstående. Den uteblivna kommunikationen med den vårdsökande leder till att undersökningar och behandlingar inte kan genomföras på ett bra sätt och såväl de närstående som personen med utvecklingsstörning lämnar mötet med negativa känslor.
Konklusion
Närståendes beskrivningar av såväl bra som mindre bra möten mellan personer med utvecklingsstörning och vårdpersonal visar på ett behov av utbildning.
Degree
Student essay
View/ Open
Date
2014-04-08Author
Berg, Eva
Keywords
Närstående
kommunikation
utvecklingsstörning
primärvård
vårdpersonal
Language
swe