En heterotopologisk analys av den kulturella infrastrukturen i Göteborg: Rio Rio-båten på kollisionskurs med ett stadsplaneringsmaskineri på drift.

Abstract

Hur urbana landskap eller stadens fysiska form och strukturer möjliggör ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter är ett angeläget forskningsfält inom urbana studier. Forskningsfältet som handlar om stadens kulturella infrastruktur som möjliggörare av aktiviteter är relativt outforskat i Sverige. Forskningsfältet är också intressant med tanke på att stadens kulturella infrastruktur påverkas av planerings- och stadsutvecklingsprocesser. Uppsatsen övergripande syfte är att bidra till den teoretiska diskussionen kring hur stadens landskap formas över tid men även att problematisera de rådande planeringsdiskurserna i Göteborg. Med stadsdelen Rosenlund i Göteborg och restaurangbåten Rio Rio i Rosenlundskanalen som utgångspunkt ämnar uppsatsen undersöka på vilket sätt den kulturella infrastrukturen som nyttjas av invånare och besökare i staden, förhåller sig till stadens planerings- och utvecklingsprocesser. Restaurangbåten Rio Rio - som i arbetet definieras som kulturell infrastruktur - har varit föremål för intressekonflikter i staden vilket gör båten till en intressant fallstudie. Arbetets teoretiska verktyg som tar avstamp i Foucaults spatiala analysverktyg och aktörs-nätverksteori – hjälper oss att analysera hur stadens komplexa landskap transformeras över tid av skiftande nätverk beståendes av mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Forskningen utgår från två huvudfrågeställningar: vilka nätverk och aktörer har mobiliserats för och emot båten samt vilka aktiviteter båten som kulturell infrastruktur möjliggör och dess betydelse för besökarna. Den första forskningsfrågan besvaras med metoder inspirerade från aktörs-nätverksteori och belyser det faktum att båten sakta trängs undan genom verkan från de aktörsnätverk – beståendes av privata och offentliga aktörer – som hålls samman och mobiliseras kring tanken om den ”goda staden”. Den andra forskningsfrågan besvaras med hjälp av etnografiska metoder som deltagarobservationer och intervjuer och påvisar att båten under nattetid fungerar som en viktig mötesplats mellan generationer och etniciteter och som en möjliggörare för alternativa livs- och musikstilar i centrala Göteborg. En slutsats är att genom denna konflikt blottläggs Göteborg stads ambivalenta hållning till stadens liv: å ena sidan påtalas viken av mångfald och diversitet och å andra sidan mobiliseras samarbetsorganisationer och näringsliv kring centrumupprustning och evenemang vilket effektivt likriktar utbudet och slätar ut stadens brokiga landskap.