God ljudmiljö i förskola - samband mellan ljudmiljö, hälsa och välbefinnandeföre och efter åtgärdsprogram

Abstract

Höga ljudnivåer är ett vanligt förekommande problem i förskolor och skolor. I Mölndals stad planerades en rad åtgärder för att minska ljudnivåerna i förskolor och skolor och vi fick tillfälle att vetenskapligt utvärdera effekterna av dessa åtgärder. Utvärderingen avsåg effekter på barns och personals hälsa och välbefinnande samt inverkan på ljudnivåer och rumsakustik. Denna rapport beskriver studier gjorda i förskolan. Flertalet mätmetoder som använts har utvecklats eller vidareutvecklats inom projektet. Studierna var upplagda som före-efter-studier eller interventionsstudier i totalt sju förskolor där åtgärder vidtogs för att förbättra ljudmiljön. Som kontroller valdes tre likvärdiga förskolor där inga åtgärder vidtogs. För att erhålla en större referenspopulation av personal gjordes dessutom enkätundersökningar i 60 slumpmässigt utvalda förskolor vid två tillfällen med 6 månaders intervall. Ljudnivåmätningar (personburna dosimetrar samt stationära mätningar) enkätundersökningar bland personal och föräldrar samt intervjuer bland barn gjordes 1 månad före interventionen samt 3 månader efter interventionen. Ytterligare en enkät besvarades av personalen 9 månader efter interventionen. Totalt deltog 16 personal, 63 barn, 59 föräldrar före interventionen och 16 personal, 59 barn och 49 föräldrar efter interventionen. I referenspopulationen av personal deltog 171 vid första och 128 vid andra enkättillfället. I kontrollförskolorna gjordes ljudnivåmätningar samt enkätundersökning bland föräldrar vid motsvarande tidpunkter som för interventionsförskolorna. Här deltog 24 föräldrar vid första och 26 föräldrar vid andra enkättillfället. Påverkan på röst analyserades genom personburna röstmätningar på 24 barn och 24 personal vid två tillfällen. Ljudmiljön på förskolan upplevdes störande och medförde bland annat att kommunikation försvårades. Resultaten visade att 69% av personalen hade svårt att uppfatta samtal 25 % av arbetstiden eller mera och drygt 70% behövde ofta ta i med rösten för att höras. Besvär av buller varje vecka angavs av 73% bland personalen före interventionen och nära 70% angav att graden av störning var hög. Dessa andelar sänktes till 30% respektive 50%, 3 månader efter interventionen och ytterligare till 21 % respektive 36%, 9 månader efter interventionen. Dessa sänkningar var statistiskt säkerställda. Motsvarande förändring av frekvens samt grad av bullerstörning kunde inte ses hos referensgruppen. De ljudkällor som var mest störande var gap och skrik, slammer vid måltid, samtal och prat samt skrap från bord och stolar. Andelen störda av gap och skrik samt slammer vid måltid sänktes signifikant efter interventionen från 100% till 65% samt från 62% till 17%. Före interventionen var 0% nöjda med ljudmiljön och även om denna andel ökade till nära 20% efter interventionen, finns det således en stor andel som anser att mer finns att göra för att förbättra ljudmiljön. Förutom buller upplevdes signifikanta förbättringar av belysning och estetik. Starka, höga ljud hördes av mer än 50% av barnen ”ofta/jätteofta”, och så många som 61% av barnen hörde arga, skrikande ljud ofta/jätteofta. Interventionen medförde ingen skillnad i hur ofta barnen hörde dessa ljud, däremot sjönk andelen barn som ofta/jätteofta hörde skärande och rivande ljud från 36% till 20% efter interventionen. före. 6 Nära 60% av barnen kunde känna i sin kropp när de hörde starka, höga ljud; arga, skrikande ljud; och skärande, rivande ljud. Flertalet barn eller drygt 70% använde sig av olika strategier för att hantera mycket ljud i förskolan, de går undan, håller för öronen eller säger till fröken. Föräldrarna inom interventionsgruppen upplevde att ljudnivån var något lägre efter interventionen. Besvären trötthet och ljudtrötthet/ trött i öronen i anslutning till arbetet angavs av 93% respektive 80% bland personalen. Rapporteringen av trötthet förändrades endast i mindre omfattning före respektive efter interventionen medan andelen som rapporterade ljudtrötthet/trött i öronen sänktes signifikant från 80% före interventionen till 54%, nio månader efter interventionen. Jämfört med referenspopulationen rapporterade personalen vid de åtgärdade förskolorna signifikant mindre och i storleksordningen 34-40% mindre besvär av symptomen: huvudvärk, ljudtrötthet och spänd efter jämfört med före interventionen. Barnens hälsa ansågs av flertalet föräldrar som gott eller mycket gott. Av de symptom som föräldrar rapporterade hos sina barn ansågs trötthet till stora delar bero på situationen i förskolan. Andelen föräldrar som upplevde att deras barn pratade med hög röst ofta/alltid var hög och mellan 46-58% vid första enkäten till 65-77% vid andra enkäten. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan kontrollförskolan och interventionsförskolans föräldrar och tendensen till högre rapportering vid andra tillfället förekom hos båda grupperna. Någon förbättring av barnens hälsa rapporterad av föräldrarna kunde inte påvisas i de förskolor där åtgärder gjorts för att förbättra ljudmiljön. Barnen upplevde också en tendens till att fröken ropar och skriker mindre ofta efter interventionen. De personburna mätningarna visade att såväl barn som personal exponeras för mycket höga ljudnivåer under vistelse inomhus och att dessa nivåer inte förändrades av interventionen. Barn exponeras i medeltal för 85dB A-vägd ekvivalent ljudnivå (LpAeq) respektive 117-118 dB A-vägda maximala ljudtrycksnivåer (LpAmax). Barnens exponering var signifikant högre än personalens vilka i medeltal exponerades för 77dB LpAeq och 108 dB LpAmax. Resultaten från ljudnivåmätningarna visade att nivån i matrum och lekrum sjönk signifikant och att sänkningen i medeltal uppgick till 1-3 dB LpAeq. Detta betyder att ljudnivåerna sänktes från 69dB till 68dB i matrum, samt 72dB till 69dB i lekrum men att ljudnivåerna fortfarande är höga. I kontrollförskolorna var ljudnivån oförändrad. Buller i förskolan är ett problem i många kommuner. Denna studie visar att buller i förskolan är ett väsentligt arbetsmiljöproblem och folkhälsoproblem även i Mölndals stad. Förekomsten av besvär, tydligast i form av trötthet och ljudtrötthet har en tydlig koppling till exponering för starka och störande ljud och en sänkning av ljudnivåerna och en ökad andel återhämtningstid med lägre ljudnivå är en viktig åtgärd för en bättre miljö. Sänkningen av ljudnivån var relativt modest i matrum dock var personalens upplevelse av ljudmiljön väsentligen förbättrad. Detta kan förklaras av att ljudmiljön nu upplevs som mera behagligt och mindre störande vilket inte framgår av en ekvivalent ljudnivå. För barnen är det tydligt att de både är medvetna om hur ofta för dem obehagliga ljud förekommer, att de om möjligt försöker att undvika dem samt att de 7 upplever dessa ljud såväl fysiskt som emotionellt. Även om upplevelsen av starka höga och arga skrikande ljud i stort var oförändrat hög efter interventionen var frekvens och upplevelse av skärande och rivande ljud minskad. Det finns även tecken på minskad förekomst av magont efter interventionen.