| dc.description.abstract | Syftet med arbetet är att undersöka rektorers tankar kring särskilt stöd, och hur rektorer resonerar kring fördelning av
resurser till elever i behov av särskilt stöd. Syftet är också att undersöka hur rektorer prioriterar resurserna och vad de
anser krävs för att sätta in extra resurser för dessa elever. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer där vi
valde ut nio rektorer på nio olika skolor som vi intervjuade. Frågorna var ställda så att vi kunde utläsa hur de tänkte
kring våra frågor om resursfördelning. Resultatet av intervjuerna visade att det finns två olika synsätt bland rektorerna
på vad särskilt stöd är, ett inre och ett yttre. De inre stödinsatserna är det som pedagogen själv kan göra i klassrummet
och de yttre stödinsatserna är när de inre insatserna inte är tillräckliga utan att hjälp utifrån behöver kopplas in, speci-
allärare, medicinsk personal eller en annan undervisningsform. Rektor och pedagoger har i många fall olika syn på
vilka insatser som behöver sättas in, pedagogen vill ofta ha en extra resurs i klassen, medan rektorn vill ha insatser som
kan göras i klassrummet, som inte är så ekonomiskt betungande. Det framkom i vår undersökning att rektorerna känner
sig klämda mellan skollagen som säger att elever som är i behov av särskilt stöd har rätt att få stöd, och samtidigt hålla
budgeten. Vi kunde dra slutsatser om att de ekonomiska resurserna skolan får inte bör vara begränsade eftersom det
medgör att alla som behöver särskilt stöd inte får det samt att inkludering av alla elever i en och samma skola inte alltid
gagnar eleverna. | sv |
