Har barnet ont?- Barnsjuksköterans bedömning av smärta hos barn som vårdas på neonatalavdelning

Abstract

Introduktion: Komplexiteten i nyfödda barns sätt att förmedla smärta innebär en utmaning för barnsjuksköterskan. De svenska nationella riktlinjerna för prevention och behandling av smärta hos nyfödda föreslår att avdelningarna regelbundet använder strukturerade metoder, så som smärtskattningsinstrument, för bedömning av smärta under nyföddhetsperioden. Tidigare forskning visar att smärtskattningsinstrument endast används i knappt hälften av alla smärtbedömningar i Sverige. Barn som vårdas på neonatalavdelning kan inte verbalt förmedla sin smärta, och är därför beroende av att barnsjuksköterskan uppmärksammar barnets smärtsignaler. Obehandlad smärta kan medföra negativa konsekvenser även i framtiden. Syfte: Syftet med studien är att beskriva barnsjuksköterskans tillvägagångsätt för att bedöma smärta hos nyfödda barn som vårdas på neonatalavdelning. Metod: En forskningsplan inför en storskalig studie har utformats, genom att en pilotstudie har genomförts. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra sjuksköterskor på en neonatalavdelning i Västsverige. Materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; barnsjuksköterskan använder uteslutningsstrategi vid individuell bedömning av smärta, barnsjuksköterskan använder sin professionella kunskap, och kollegor och föräldrars synpunkter involveras vid smärtbedömning. Konklusion: Barnsjuksköterskor på neonatalavdelning bedömer barns smärta genom att använda klinisk erfarenhet och kunskap om friska och sjuka barn. De använder sig av en uteslutningsstrategi i sin smärtbedömning, för att eliminera andra orsaker som kan ge samma kliniska bild som smärta. Även föräldrar och kollegor involveras i bedömningen för att försöka skapa en helhetsbild av barnets situation.