Möjlighet till inkludering i grundskolan för elever med diagnos autismspektrumstillstånd

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att utifrån tre olika yrkeskategorier, som enligt forskning och styrdokumenten har olika ansvar, undersöka hur rektorer, specialpedagog/speciallärare och mentorer resonerar kring inkludering av elever med diagnos AST i grundskolan. Teori: Studien utgår från den sociokulturella lärandeteorins grund med ett sociokulturellt perspektiv där grundtanken enligt Strandberg (2006) och Säljö (2000) är att det ge-nom kommunikation skapas sociala resurser som sedan förs vidare genom kommunikation. Det specialpedagogiska perspektivet som studien utgår ifrån är det Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001) och Rosenqvist (2007) benämner som det relationella perspektivet, vilket karaktäriseras av samspel mellan individ och omgivning med fokus på inkludering. Metod: Studien har en fenomenologisk ansats där respondenternas egna uppfattningar om fenomenen är viktig. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ forskningsintervju. Totalt genomfördes nio intervjuer, samtliga spelades in. Empirin analyserades genom att den lyssnades igenom och särskilt intressanta och relevanta delar skrevs ner. Resultat: Det framgår av studien, att kunskap om diagnosen AST saknas på skolorna och att utbildning inom området efterfrågas. Studien visar att det stöd som skolorna erbjuds genom kommunens projekt kring AST är gynnsamt i arbetet med elever som har diagnos AST. På skolorna tänker respondenterna brett och ser möjligheter i att anpassa miljön utifrån de olikheter som råder, möjligheten till inkludering tycks öka med detta synsätt. I studien ses samverkan med vårdnadshavare och mellan olika professionella grupper både inom och utanför skolan som en framgångsfaktor i inkluderingsarbetet.