Könsord och tankstreck. Återskapandet av svordomar och interpunktion i en egen översättning av Gelasimovs kortroman Žažda

Abstract

Denna studie behandlar de svårigheter som kan uppstå vid stil- dialogöversättning. Dialog används ofta av skönlitterära författare för att ge de litterära karaktärerna egna röster, både i specifika situationer och genom hela verket. Därför innehåller fiktiv dialog ofta stildrag som saknas i den berättande texten, såsom ett säreget reg-ister eller en innovativ interpunktion och anföringsteknik. Sådana stildrag kan vara problematiska för en översättare då de ofta är specifika för källspråket och således inte alltid har stilistiska motsvarigheter med samma effekt i målspråket. Till denna studie producerade jag en egen översättning av den ryske författaren Andrej Gelasimovs kortroman Žažda (Törst, min översättning). Žažda lämpar sig väl för analys av stil- och dialogöversättning då verket innehåller en stor kvantitet dialog med extensiv svordomsanvändning. Författaren använder sig dessutom av innovativ och icke-normativ anföringsteknik både för att integrera direkta anföringar i den ber-ättande texten och för att separera dem från varandra. Genom en introspektiv metod var det möjligt för mig att specificera och konkret-isera vilka svårigheter som uppstått och hur jag hanterat dem när jag försökt återskapa Gelasimovs stil. För att få en så konsekvent måltext som möjligt formu-lerade jag ett skopos utifrån Vermeers skoposteori samt gjorde en källtextsanalys med hjälp av Nords analysmodell. Jag har också lutat mig mot Tourys och Chestermans teorier om normer inom översättningsvetenskapen samt mot allmänna resonemang och studier om stil-, dialog- och svordomsöversättning. Analysen av måltexten visade att de stora skillnaderna i svordomsanvändning mellan käll- och målspråk ofta tvingade mig att använda normaliserande omskriv-ningar med ett efterställt svordomsled för förstärkande effekt. Analysen visade också att majoriteten av de ryska svordomarna från området kroppen och sexualitet över-sattes med svordomar från tro och religion på svenska och att jag därmed följde de målspråkliga normerna för svordomsanvändning. Gällande författarens icke-normativa anföringsteknik var det möjligt att överföra en del av denna överförändrad i måltexten, vilket förhoppningsvis reproducerar samma effekt på måltextsläsaren som på källtextsläsaren. Några anföringar var jag dock tvungen att anpassa till målspråkets normer då ryskans användning för tankstreck inte motsvarar svenskans. Min subjektiva bedömning är således att stilen i Žažda till stor del var möjlig att återskapa i måltexten.