ÖLIV OCH FASTLANDSTRANSPORTER - En studie i skärgårdsbors relation till bilen och dess alternativ

Abstract

Transporter är en vital del av dagens samhälle. Förväntningarna på hög rörlighet är stor och vår ekonomi och våra sociala nätverk är uppbyggda därefter. Det medför dock även många problem. Dominansen av snabba, motoriserade fordon (främst bilar) skapar tydliga barriärer i samhället och staden. Allt snabbare transporter möjliggör att samhället breder ut sig över allt större ytor och i förlängningen har vi inte tjänat särskilt mycket på de snabbare transporterna. Planerare kan arbeta för att göra ett bilfritt liv enkelt. Hållbar rörlighet kan byggas in i människors omgivning. Detta uppnås bland annat genom att planeringen främjar alternativ till bilen. Att ge plats för kollektiva transportmedel i staden ökar deras marknadsandel medan tillgång till parkering främjar användandet av bilen. Vi behöver även minska behovet av rörlighet. I Göteborgs södra skärgård finns sex öar som är bebodda året runt. Ingen av öarna tillåter privatbilism på ön. Boendeparkeringar för södra skärgården finns på fastlandet, vid Saltholmen och i Långedrag. På Saltholmen trängs ett flertal aktiviteter med boende och värdefull naturmiljö. Trycket på parkeringsplatser är hårt och trängseln är stor, särskilt sommartid då antalet besökare och tillfälligt boende i skärgården ökar markant. För att inte skapa för stora påfrestningar på natur- och boendemiljö vid Saltholmen och Långedrag önskar planerarna finna fler lösningar än att bara bygga ut antalet parkeringar. Syftet med uppsatsen är att få en ökad förståelse för skärgårdsbors, närmare bestämt åretruntboende småbarnsföräldrars, relation till bilen och hur de löser transporter i vardagen. Mina frågeställningar handlar om hur skärgårdsbor använder bilar, vilka alternativ som kan minska behovet av bilar och vilka faktorer som motverkar utnyttjandet av dessa alternativ. För denna studie har jag intervjuat sex personer, två boende på Asperö och fyra boende på Köpstadsö. Jag bor själv på Köpstadsö, vilket ger mig en unik inblick och förståelse i ämnet, men naturligtvis också påverkar min analys av resultatet. Detta stämmer överens med min hermeneutiska kunskapssyn. Min kunskapssyn innebär också att jag valt informella djupintervjuer som metod. En viktig faktor som framkommit i studien är respondenternas resmönster: havsöverfarten skapar en barriär som gör att respondenterna tenderar att kombinera flera ärenden i samma resa för att kunna minska antalet resor. Detta kan alltså främjas för att användandet av andra transportmedel än bil skall bli attraktivt. Respondenternas förutsättningar i vardagen och deras emotionella koppling till bilen påverkar deras bilanvändande och deras uppfattningar om alternativen. Två av respondenterna har varken körkort eller bil, medan två använder den egna bilen så gott som dagligen. Alla använder sig av kollektivtrafiken på fastlandet då och då, vissa så gott som varje vardag, andra betydligt mer sällan. Barriärer mot användandet av kollektivtrafiken är opålitliga eller obefintliga avgångar, långa och/eller varierande restider, många byten och långa väntetider, svårigheter att få med sig mycket saker, svårigheter att göra multipla stopp och dåliga förhållanden vid hållplatserna. Barriärer mot bilpooler är höga kostnader, brist på flexibilitet, dålig tillgång till fordon vid vissa tider, bristfällig användarvänlighet och svårigheter att få med sig t.ex. bilbarnstolar. Barriärer mot cykeln som framkommit i studien är bristfällig infrastruktur, dåligt underhåll av fordon och vana. Tillgången till service, t.ex. i form av utlämning av beställda varor och livsmedelsbutiker, behöver förbättras på den egna ön eller lättåtkomligt (gärna med kollektivtrafiken) längs med skärgårdsbornas vardagliga resrutter för att transportbehovet skall minskas. Respondenternas förtroende för stadens politiker och tjänstemän påverkar deras vilja att använda bilen och ta till sig alternativen.