De teoretiska direktiven möter texterna i praktiken. En diskursanalys av åtgärdsprogram i tre kommunala gymnasieskolor

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga och analysera åtgärder med hjälp av diskursanalys i åtgärdsprogram skrivna i gymnasieskolan. Studien handlade dels om att beskriva hur åt-gärderna är formulerade, dels om att diskutera vilka följder åtgärderna kan få för elevens lärande och huruvida de leder till inkludering av en elev i behov av särskilt stöd, samt vilka specialpedagogiska perspektiv man kan se i åtgärderna.

Teori: Som teoretisk kunskapsansats användes det sociokulturella perspektivet på lärande. I detta perspektiv är lärande något som uppstår i samspel mellan individen och kollektivet. Språket blir betydelsefullt eftersom det är genom detta man kommunicerar med sin omgivning och det är individens viktigaste instrument för att förstå och interagera med sin omvärld. Eftersom handlingar och sociala praktiker konstituerar varandra kan de diskurser som återfinns i åtgärdsprogrammen ses som ett uttryck för den sociala praktik vari de upp¬stått.

Metod: Diskursanalys har använts som metodologisk ansats. Inom diskursanalysen står språket i centrum. Åtgärderna har undersökts för att urskilja mönster och avvikelser i dem och konsekvenser av dessa diskurser har diskuterats. I studien användes tolkningsrepertoarer för att analysera åtgärderna. Tolkningsrepertoarer är en del inom diskurspsykologin och syftar till att beskriva hur en diskurs konstrueras i samband med social handling. Tre gymnasieskolor har deltagit i studien, och sammanlagt har 38 åtgärdsprogram analyserats. I åtgärds¬programmen finns sammanlagt 152 åtgärder, 98 riktade mot pojkar och 54 mot flickor.

Resultat: I studien framträdde olika diskurser eller tolkningsrepertoarer, repertoarer om var eleven skall vara, vad eleven skall göra och vem eleven skall arbeta med. Under varje tolkningsrepertoar placerades sedan åtgärderna i underkategorier. Perssons (2013) beskriv¬ning av det kategoriska och det relationella perspektivet användes för att analysera vilka specialpedagogiska perspektiv åtgärderna bottnade i. Det kategoriska perspektivet domi¬nera-de, men det fanns också åtgärder som speglade ett mer relationellt sätt att se på elevens svårigheter, särskilt på en av skolorna som ingick i studien. Den vanligaste åtgärden i de undersökta skolorna var färdighetsträning som oftast skulle ske utanför det ordinarie klassrummet. Åtgärderna var inte målrelaterade och oftast allmänna i sin karaktär; eleven har enligt åtgärderna inte tydligt uppsatta mål som skall klaras av. Detta försvårar utvärderingen av åtgärderna. Ett tydligt resultat i studien var att skolorna skriver liknande åtgärder inom verksamheten; både till innehållet och till ordalydelsen liknade åtgärderna varandra inom de respektive skolorna.