| dc.description.abstract | Detta arbete är en undersökning om instrumentallärares pedagogiska tillvägagångssätt. Tidigare forskning
visar att instrumentallärare främst använder sig av en förmedlande undervisning, där eleven är relativt passiv,
vilket kan, med utgångspunkt i teorier, vara ett problem eftersom det skulle kunna utgöra ett hinder för
skapandet av självgående elever. Syftet har därmed varit att ta reda på hur lärare idag arbetar, om det skiljer sig
från den tidigare forskningen och om det går att utvinna några nya lärdomar från detta.
Genom observation samt intervju med fyra lärare har tendenser analyserats och resultatet innebar främst
att de lärare som här undersökts skiljer sig från de i tidigare forskning, genom att de använder andra pedagogiska
tillvägagångssätt där eleven är mer aktiv vilket både de och den teoretiska anknytningen menar bidrar till
skapandet av självgående elever. Resultaten visar även att dessa andra tillvägagångssätt ibland blandas med de
gamla vilket gör att effekten av den ena tar ut den andra. Det undersökningen visar för läraryrket, och då främst
instrumentalläraryrket, är både att de olika pedagogiska tillvägagångssätten har sina respektive starka och svaga
sidor och att de tillsammans kan vara problematiska för varandra samt att valet av undervisningens innehåll
påverkar både valen av tillvägagångssätt och elevers möjligheter till lärande. Därav bör en analys av val av
tillvägagångssätt samt en analys av det didaktiska innehållet på ett eller annat sätt ligga som en grund för
instrumentallärares undervisning.
1 | sv |
