Sjuksköterskestudenters och sjuksköterskors förhållningssätt till transkulturell omvårdnad

Abstract

Introduktion: Behovet av transkulturell omvårdnad ökar för varje år i Sverige. Den pluralistiska hälso- och sjukvårdslagen som tar hänsyn till befolkningens olikheter skall även prägla hälso- och sjukvårdspersonalen. Lika vård skall ges till alla människor oavsett om man tillhör en majoritets eller minoritetsgrupp. Tillräckliga kunskaper behövs för att som blivande eller färdigutbildad sjuksköterska kunna vårda denna grupp av befolkningen på ett tillfredsställande och effektivt sätt. Syfte: Att undersöka vad sjuksköterskestudenter och färdigutbildade sjuksköterskor upplevde i mötet med patienter från andra kulturer samt hur de trodde att de skulle kunna bli mer kompetenta och sakkunniga yrkesutövare i ett mångkulturellt samhälle. Metod: Litteraturstudie baserad på 10 kritiskt granskade vetenskapliga artiklar och Madeleine Leininger har valts som omvårdnadsteoretikern. Resultat: Sjuksköterskestudenter och färdigutbildade sjuksköterskor upplevde mötet med patienter från andra kulturer som svårt och krävande samt annorlunda. Faktorer som kommunikationssvårigheter, tidsbrist, behov av tolk och närståendes upplevdes svåra och krävande. De krav dessa patienter ställde på vården, rörande matvanor, klädsel, hygien, kulturella värderingar och livsstilar, olika sätt att uttrycka smärta samt andlighet och tro upplevdes annorlunda. Faktorer som kunskap, ett holistisk sätt att vårda, ta vara på tvåspråkig vårdpersonal och medvetandegöra sina fördomar upplevdes som en hjälp för sjuksköterskestudenter och färdigutbildade sjuksköterskor för att de skulle bli mer sakkunniga i att ge transkulturell omvårdnad. Slutsats: För att bli kulturellt kompetent behöver hälso- och sjukvårdspersonalen vara medvetna om sin egen kultur och fördomar, ha kunskap om olika kulturer och erfarenhet och färdighet i att vårda patienter från olika kulturer.