``Vi har barn med diagnoser, vi har barn med inte diagnoser``: En kvalitativ studie om fördelning av specialpedagogiska insatser med nedslag i två kommuner

Abstract

Abstract Syftet med denna studie var att undersöka huruvida olika professioner (beslutsfattare på kommunnivå, förskolechefer och förskollärare) talar om barn i behov av särskilt stöd samt hur detta påverkar fördelningen av specialpedagogiska resurser och insatser. Detta gjordes utifrån en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer som metod. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån olika aspekter av barnsyn och förhållningssätt samt integrering.

I den tidigare forskningen samt i denna studies resultat framkommer det olika definitioner på begreppet barn i behov av särskilt stöd och specialpedagogiska insatser. Detta följer analysen då det finns olika tolkningar på dessa begrepp. Genomgående i studien framkommer det brist på kunskap som en bidragande faktor till att bemöta barnen på bästa möjliga sätt. Behovet av kunskap i verksamheten är något som framkommer genom hela studien. Detta kunde vara en specialpedagog kopplad till förskolan som kan stödja både barnen på en individnivå samt pedagogerna på verksamhetsnivå.

Gällande fördelningen av specialpedagogiska resurser framkommer skillnader mellan professionerna i huruvida de kan vara med och påverka och vilka faktorer som möjliggör för barnen att få sina speciella behov tillgodosedda. Detta kunde bland annat vara att diagnoser möjliggör för att barn får lättare tillgång till olika resurser och insatser. Detta påvisar att pedagogerna får mer avlastning i verksamheten om barnet har en uttalad diagnos. Studiens resultat påvisar även förändringar som skett i verksamheten och i samhället som bidragit till att fler barn idag är i behov av särskilt stöd. Detta kunde vara större barngrupper i förhållande till den personalstyrka som finns, vilket påverkar hur verksamheten kan möta alla barns särskilda behov, samt det faktum att barnen har längre tider på förskolan idag än tidigare. Resultatet påvisar även att det kunde vara den ökade stressen för likaväl personal och vårdnadshavare som påverkar barnens hälsa.