Show simple item record

dc.date.accessioned2015-01-21T07:57:12Z
dc.date.available2015-01-21T07:57:12Z
dc.date.issued2014sv
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/37980
dc.description.abstractAbstract I Sverige har varje förskola och skola enligt skollagen skyldighet att upprätta och följa upp likabehandlingsplaner. Dessa ska utgå från barnkonventionen och diskriminerings- lagstiftningen och säkra barnens rätt till en jämlik och likvärdig förskoletid. Ett arbete som riktar fokus mot diskriminering och lika villkor innehåller alltid normativa föreställningar kring normalitet, individ och samhälle. Diskurser kring dessa områden påverkar arbetet med barnen och det blir därför intressant att belysa vilka diskurser som influerar förskolans likabehandlingsarbete just nu. Studiens syfte är att undersöka; Vilka diskursiva mönster kring normalitet framkommer i pedagogernas tal kring likabehandlingsarbete. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i socialkonstruktivism och diskurspsykologi. Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer och analyserats med inspiration i den diskursanalytiska traditionen. Analysen har gjorts med hjälp av konkretiserade frågställningar av syftet. Frågorna vi ställt i relation till materialet är; Hur resonerar pedagogerna kring barn och barndom? Hur resonerar pedagogerna kring vad likabehandlingsarbete innebär, och vad motiverar arbetet? Hur resonerar pedagogerna kring faktorer som styr likabehandlingsarbetets utfall i praktiken? Resultaten visar hur likabehandlingsarbetet bygger på diskurser kring nyliberal modernitet och individens autonomi. Konstruktionen av en yrkesidentitet som tar avstamp i dessa föreställningar kring modernitet gör att diskriminering upplevs som något som kommer utifrån. Förskolan beskrivs som en fristad som inte är del av övriga samhällets ojämlika normsystem. Konstruktionen av en fri och självständig individ medför fokusering på individens ansvar att utveckla empati, tolerans och förståelse för det som är annorlunda. Det framkommer också diskurser kring rättvisa, som visar på dikotoma modeller för hur rättvis behandling uppnås. Dessa modeller bygger på likhetsprinciper och behovsprinciper. Arbetet med likabehandling blir därför synonymt med att behandla barnen rättvist utifrån motsatta logiker, samt att utbilda om empati och de andra.sv
dc.language.isosvsv
dc.subjectLikabehandlingsv
dc.subjectdiskrimineringsv
dc.subjectnormalitetsv
dc.subjectdiskursv
dc.titleBara dom blir lyckliga. Diskurser kring normalitet i förskolans likabehandlingsarbete.sv
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLawsv
dc.type.uppsokM2sv
dc.contributor.departmentGöteborgs Universitet/Institutionen för sociologi och arbetsvetenskapsv
dc.type.degreeStudent essaysv


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record