Utomhuspedagogik i gymnasieskolan. Med känsla och sammanhang i biologin.

Abstract

Den allmänna bilden av naturvetenskap är att det är viktigt men tråkigt. Som lärare i biologi vill vi skapa intresse och motivation hos elever. Naturvetenskaplig didaktik behöver utvecklas för att möjliggöra en förändring. Utomhuspedagogik är en pedagogisk ansats med syfte att levandegöra och konkretisera undervisningen. Utomhuspedagogik består av tre delar; utevistelse, socialt samspel och ämnesinnehåll. Målet att eleverna ska känna att undervisningen är meningsfull. Forskningsresultat visar att utomhuspedagogik kan ha positiva effekter på lärandet. Eleverna minns bättre eftersom undervisningen stimulerar fler sinnen när innehållet inte bara är teoretiskt. Relationer påverkas positivt när lärare och elever umgås på ett annat sätt än inne i ett klassrum. Mest används dock utomhuspedagogik inom förskolan. Men vi frågar oss om utomhuspedagogik även kan tillämpas inom gymnasieskolans biologiundervisning. Vi sökte därför rätt på fem gymnasielärare i biologi som arbetar mycket utomhus i en större stad. Med dem gjorde vi en kvalitativ intervjuundersökning för att ta reda på hur deras arbete kan kopplas till utomhuspedagogiska teorier om lärande. Det visade sig att samtliga lärare tyckte att utomhusundervisning hade positiva effekter på elevernas lärande och de önskade att de kunde vara ute mer. Alla lärare sa sig begränsas av schemastruktur och en känsla av stress, att hinna igenom kursmaterialet. Trots att alla lärarna hade intresse av att arbeta mycket ute kunde vi se att undervisningens metoder och syfte varierade. Några lärare fokuserade på ämnesinnehållet och hade ett upplägg där läraren står för kunskapsförmedling. För dessa lärare gav utevistelsen känsla och verklighetsanknytning till biologiämnet. Andra lärare upplevde att utomhusundervisning också ger möjligheter till att uppmuntra eleverna till eget kunskapssökande. Här beskrevs ett socialt samspel med en tvärvetenskaplig ansats. Vår slutsats är att utomhuspedagogik kan tillämpas i gymnasieskolan men att det försvåras av schemats utformning och kurssystemet. Lärarna borde ges större möjligheter att utöva utomhuspedagogik eftersom positiva effekter på elever och deras lärande har visats.