| dc.description.abstract | Syfte
Att allt fler barn som föds döva opereras med cochlea implantat (CI), ett avancerat
hörseltekniskt hjälpmedel, har medfört stora förändringar inom traditionell dövundervisning i
specialskolan. Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och jämföra de
intressepolitiska föreställningar och strategier som existerar bland intresseorganisationer.
Frågeställningarna har rört dessa organisationers syn på brister och möjligheter i
undervisning, samt hur man ser på specialskolans betydelse i förhållande till det ökade antalet
elever med CI.
Metod
Uppsatsens teoretiska och metodologiska ansats har sin utgångspunkt i kritisk diskursanalys,
som används som en textanalytisk metod och forskningsredskap för att avgränsa diskurser i
den intressepolitiska diskussionen kring elever med cochlea implantat i skolan. Det empiriska
materialet består av organisationstidskrifter, remissvar, skrivelser och yttranden från 1998 till
2006. Analysenheterna består av tre intresseorganisationer, en för CI-opererade, en för döva,
samt en för hörselskadade.
Resultat
De empiriska resultaten visar att det råder skillnader i synsätt kring undervisning av elever
med CI. En talspråkspraktikdiskurs fokuserar på en brist i talspråksstimulans i specialskolan
vilket gör att andra skolformer blir mer framträdande alternativ. En
teckenspråkspraktikdiskurs menar att bristen består i att allt för stor vikt läggs vid tal på
bekostnad av teckenspråk. Utifrån detta synsätt utgör specialskolan och teckenspråk
möjligheter för elever med CI, men specialskolans betydelse minskar när allt fler föräldrar till
barn med CI tenderar att välja andra skolformer för sina barn. Resultatens didaktiska
konsekvenser rör undervisningsspråk och var fokus ska ligga, på tal eller teckenspråk. Utifrån
de olika synsätt som existerar bör lärare också inta ett självständigt och kritiskt
förhållningssätt gentemot intresseorganisationer när det gäller undervisning av elever med CI. | swe |
