En jämförande analys av maskulint språk förekommande inom könsideal. Analys av manligt språk i dramat Freeter, Ie o Kau

Abstract

Hur man som kvinna eller man ska agera är något som funnits med oss sedan barnsben. Men i Japan har man i högre grad än i exempelvis Sverige inte bara lärt sin barn hur de bör agera utan även hur de bör tala. Japan har genusorienterat språk känt som dansei-go och josei-go vilket betyder manligt och kvinnligt språk. Beroende på vilket första-persons pronomen, satsfinala partiklar eller formalitetsnivå man använder kan man i Japan tala manligt eller kvinnligt. Forskning kring kvinnligt språk och dess koppling med kvinnans samhällsstatus är ett väl utforskat område medan dess motsvarighet mannen och mansidealen har försummats. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur två olika mansideal inom dramaserien Freeter, Ie o Kau använder sig av maskulint språk. För att nå syftet användes frågeställningarna: ”Vad för maskulint språk förekommer hos de manliga karaktärerna?”, ”Finns det någon skillnad i användningen av maskulint språk mellan de olika könsidealen, sarariiman samt freeter?” och slutligen för djupare förståelse ”Vilka faktorer kan ligga bakom?”. En jämförande analys genomfördes med hjälp av Connells teori om ”hegemonic masculinity”. Uppsatsen fann att det inte fanns något klart mönster som skiljde sarariiman och freeters maskulina språkbruk åt. Båda karaktärerna agerade som förväntat av respektive mansideal och därav kunde slutsatsen dras att mansidealen visar sina skillnader tydligare i ageranden och värderingar än i manligt språkbruk.