Kommunala beställares kontraktsstyrning av äldreboenden på entreprenad

Abstract

Under de senaste tjugo åren har det blivit vanligt att välfärdstjänster såsom äldreomsorg läggs ut på entreprenad. Kritiker hävdar ofta att uppdagade fall av kvalitetsbrister i samband med att äldreboenden har övergått i privat regi, talar för att äldreomsorg tillhandahålls bäst när produktionen sker av offentliga utförare. Tidigare forskning indikerar dock att det inte finns några systematiska kvalitetsskillnader mellan boenden som drivs i offentlig respektive privat regi. I praktiken finns exempel på att kontraktering av äldreomsorg har resulterat i ökad kvalitet likaledes finns exempel på motsatsen. Vad som saknas i tidigare forskning är dock en rigorös teoretisk och empirisk analys av hur offentliga beställare kan och bör agera för att äldreboenden som bedrivs i privat regi ska genera hög kvalitet. Mot bakgrund av detta syftar denna studie till att skapa ökad kunskap om hur kontraktsstyrning tillämpas av kommunala beställare samt att analysera om olika dimensioner i beställares kontraktsstyrning påverkar den kvalitet som uppnås vid särskilda boenden på entreprenad. Studiens syfte konkretiseras genom att ett antal hypoteser formuleras med utgångspunkt i det teoretiska ramverket som består av det konventionella och det relationella perspektivet på kontraktering. I enlighet med det konventionella perspektivet karaktäriseras framgångsrik kontraktering av att beställare utvecklar detaljerade avtal som förtydligar utförarens uppdrag och att beställaren sedan utför omfattande uppföljningen för att tillse att kontraktsvillkoren efterlevs. Författare inom det relationella perspektivet menar dock att komplexa tjänster är svåra att reglera med avtal och att följa upp. De kontrakterande parterna bör således förlita sig på gemensam problemlösning och tillämpa frekvent kommunikation under hela kontraktsrelationen för att säkerställa goda resultat. Utgångspunkten för denna uppsats är att behovet av en styrmekanism inte nödvändigtvis reducerar behovet av en annan. Således analyseras hur utkontrakterade äldreboendens kvalitet påverkas av kommunala beställares kontraktsstyrning definierat som beställares förmåga att formulera kontraktsvillkor, tillämpa gemensam problemlösning kommunicera med utföraren och följa upp ingångna avtal. Uppsatsen bygger på data från en enkätstudie där 42 kommuner har besvarar hur de tillämpat kontraktsstyrning i samband med att äldreboenden har lagts ut på entreprenad. Analysen genomfördes med kvantitativ metod. Den deskriptiva analysen visar att kommunala beställares kontraktsstyrning karaktäriseras av ett samspel av styrformer av motsatt karaktär. I likhet med tidigare studier visar analysen att kommunala beställare generellt sett har svårt att svårt att formulera tydliga krav på vilka resultat som utförarna ska uppnå. Problematiken med att avtalsreglera relationen tycks hanteras genom att de kontrakterande parterna tillämpar gemensam problemlösning och frekvent kommunikation under hela kontraktsperioden. Samtidigt visar analysen att beställare tenderar att följa upp en bred kategori av kvalitetsparametrar vid utkontrakterade äldreboenden. Uppföljning sker emellertid förhållandevis sällan och ofta tillämpas endast ett fåtal uppföljningsmetoder. Uppsatsen visar vidare att det finns skillnader i vilken kvalitet som uppnås vid utkontrakterade boenden och kommunala variationer beträffande beställares förmåga att tillämpa kontraktsstyrning. Resultaten av sambandsanalysen indikerar att kontraktets specificitet och frekvensen av kommunala beställares uppföljning har oberoende positiva samband till utkontrakterade boendens kvalitet. Sambanden är emellertid relativt svaga och endast effekten av kontraktets specificitet är statistiskt signifikant. Därför bör studiens resultat tolkas med försiktighet. För de övriga dimensionerna i beställares kontraktsstyrning var det inte möjligt att styrka några samband till äldreboendenas kvalitet.