Digital Kommunikation inom Radiologi – En litteraturstudie angående för- och nackdelar

Abstract

Bakgrund: Röntgensjuksköterskor arbetar inom en högteknologisk miljö, där utvecklingen har gått snabbt. När röntgensjuksköterskans arbete övergick till digital arbetsmiljö och dataskärmsarbete, blev kommunikationen mellan radiologer och röntgensjuksköterskor hämmad och arbetsmiljön förändrades. Nya ansvarsområden tillkom och lämnade utrymme för fler självständiga arbetsuppgifter. Syfte: Syftet med detta arbete är att kartlägga vilka för- och nackdelar som den digitala kommunikationen har medfört för röntgensjuksköterskor och radiologer. Metod: En litteraturöversikt genomfördes via systematiska sökningar i databaserna Cinahl, PubMed och Scopus. 11 vetenskapliga artiklar som relaterar till sökområdet valdes ut och analyserades. Resultat: Under databearbetningen framkom tre teman: Kvalitetskontroll/Kvalitetssäkring, Röntgensjuksköterskans ändrade roll och Förändrad arbetsmiljö. Diskussion: Den digitala kommunikationen har medfört en stor förändring inom radiologin. Som alla förändringar har det upplevts både positivt och negativt. Vikten av en god kommunikation, oavsett om den är direkt eller digital, kan inte nog betonas med tanke på patientsäkerheten måste kraven på kvalitetssäkringssystemen vara höga. Slutsats: Litteraturstudien visar att digitaliseringen har medfört nya kunskapsområden inom flera yrkesgrupper och därmed skapat möjligheter för kunskapsutveckling. Det framkommer även, i litteraturstudien, den absoluta vikten av att ha säkra kvalitetssystem som omfattar dokumentation, avvikelserapportering och feedback. En mix av direkt, face to face, och digital kommunikation är att föredra för att bibehålla kvaliteten.