Vad villkorar kunskapsöverföringsprocessen vid kompetensutvecklingsinsatser? -en kvalitativ studie av två offentliga verksamheter

Abstract

I följande studie studeras kunskapsöverföring med fokus på hur två offentliga verksamheter valt att tillvarata den tysta kunskapen genom kompetensutvecklingsinsatser i form av chefsprogram. Vidare undersöker studien hur programdeltagarna motiveras att delta i programmet samt den process som kunskapsöverföringen innebär. Syftet med studien var att tolka och förstå hur den tysta kunskapen kan tillvaratas och överföras inom två offentliga verksamheter genom att studera verksamheternas kompetensutvecklingsinsatser för chefer på direkt nivå. En chef på direkt nivå har inte någon underställd chef utan enbart underställda medarbetare. Detta utförs genom att finna likheter och skillnader mellan hur verksamheterna utformat sina chefsprogram. Vidare undersöks om programmens utformning främjar eller hämmar tillvaratagandet av den tysta kunskapen och i så fall på vilket sätt. Studien är av kvalitativ karaktär med fokus på förståelse och tolkning av kunskapsöverföring baserat på sju programdeltagares subjektiva upplevelser och uppfattningar från verksamheternas kompetensutvecklingsinsatser. Den teoretiska referensram studien behandlar är: situerat lärande, kunskapsöverföring, tyst och explicit kunskap, guided learning, mentorskap, praktikgemenskaper och motivation. Resultaten från studien visade att det råder en samstämmighet mellan teori och empiri kring kunskapsöverföring och hur denna process kan gå till. Dock urskiljs att den ena verksamhetens utformning av chefsprogrammet i större utsträckning främjar tillvaratagandet och motiverar programdeltagarna att ta del samt överföra den tysta kunskapen än den andra verksamhetens utformning av programmet. Detta med anledning av programmens längd, läroinnehåll och praktikgemenskaper. Slutsatserna från studien är dels att tillvaratagandet av den tysta kunskapen gynnas av: praktikgemenskaper där programdeltagarna följer varandra vid flera tillfällen samt en längre programtid vilket skapar en ökad tillit mellan programdeltagarna som underlättar kunskapsöverföringen. Vidare är en slutsats att trots krav på obligatoriskt deltagande är programdeltagarna från den verksamheten mer motiverade till att delta och genomföra chefsprogrammet i jämförelse med den verksamhet som hade ett frivilligt deltagande. Uppsatsens resultat överensstämmer med vad flera tidigare studier vilka pekat på det stora värdet av att införa mentorskapsprogram för att öka tillvaratagandet av tyst kunskap.