| dc.description.abstract | Studien syftar till att undersöka hur lärare i grundskolans tidigare år anpassar undervisningen till elever som
utmanar dem i deras profession. Utmaningen kan bestå i att utforma undervisningen för de elever som har
svårigheter, men också för de elever som behöver utmanas mer. Studien belyser lärares synsätt på elever som
utmanar och anpassningar till dem utifrån tre perspektiv; det kategoriska, det relationella och
dilemmaperspektivet. Skolan ska enligt styrdokumenten möta och anpassa sig efter alla elever och deras
förutsättningar, tvärtemot hur det sett ut tidigare och även idag, då eleverna istället snarare får anpassa sig efter
skolan. För att besvara vår frågeställning har vi genomfört kvalitativa intervjuer med sex lärare och fem
klassrumsobservationer. Resultatet visar att en god relation mellan lärare och elev var grundläggande för att
kunna anpassa undervisningen till enskilda elever. Betydelsefulla faktorer var även tydlighet och struktur i
lärares ledarskap. Elevernas delaktighet i utformningen av undervisningen samt varierande arbetsformer,
anpassade efter elevgruppen, var ytterligare faktorer som visade sig ha betydelse. I resultatet framträder även en
komplexitet mellan lärarnas strävan efter att uppnå en skola för alla och att möjliggöra det i verkligheten. För att
närma sig detta önskade lärarna mer tid, resurser, handledning av specialpedagog-/lärare och mer
kompetensutveckling. En slutsats vi drar är att lärares synsätt på elevers olikheter påverkar hur de anpassar sin
undervisning till elever som utmanar. Lärare behöver få ökad kompetens och mer tid att reflektera över hur
undervisningen kan anpassas till elevers olikheter. | sv |
