”Jag hade tagit av mig kepsen om hon sagt till mig trevligt". Etnografisk studie av lärares samspel med elever som anses ha problemskapande beteende

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger beskriver samt samspelar med elever som anses ha ett problemskapande beteende i skolan. För att genomföra detta har jag använt mig av följande frågeställningar;

• Hur samspelar pedagogerna med elever som anses ha ett problemskapande beteende i skolan? • Har pedagogerna samspelsstrategier som verkar mer positiva respektive negativa för dessa elever? I sådana fall på vilket sätt? • Hur beskriver pedagoger elever som de anser ha problemskapande beteende i skolan?

Teori: Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv, vilket är ett synsätt på lärande där alla människor anses lära sig hela tiden, i alla sociala sammanhang, livet ut. Kunskaper och färdigheter kommer från de insikter och handlingsmönster som byggts upp historiskt i ett samhälle, och som vi blir delaktiga i genom interaktion med andra människor. En av utgångs-punkterna för ett sociokulturellt perspektiv på lärande och mänskligt tänkande och handlande, är att man intresserar sig för hur individer och grupper tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser.

I alla dessa processer är kommunikation och interaktion mellan människan avgörande. Det är genom kommunikation som sociokulturella resurser skapas, men det är också genom kom-munikation som de förs vidare (se Säljö, 2000). I sociokulturella studier av lärande har läran-det med relationer att göra, och sker genom deltagarnas samspel. Föremålet för analys är inte den enskilda eleven, läraren eller lärmiljön, utan hela aktivitetssystemet med samverkande individer, situationer, aktiviteter, och ämnesinnehåll som ger mening åt det som sker (se Dysthe, 2001).

Metod: Studien har en kvalitativ inriktning, och är inspirerad av en etnografisk ansats. Etno-grafisk forskning syftar till att kunna förstå vad som sker utifrån aktörernas perspektiv. Målet för forskaren är att förklara baserat på förståelse. Forskaren interagerar med de som studeras genom att befinna sig i en social miljö, för att studera olika situationer och sammanhang under en längre tidsperiod. Genom att vara med när saker händer har forskaren tillgång till mycket empiriskt material, och forskarens kropp är en källa till kunskap och tolkning, genom att den erfar fältet (se Aspers, 2011). Forskaren får förstahandserfarenheter och en komplex bild av deltagarna, möjlighet att fånga upp det som inte uttrycks i ord, och att använda egna känslor som en del av datamaterialet (se Fangen, 2005).

Metoder som används är deltagande observationer, samtal, intervjuer samt fältanteckningar (se Aspers, 2011). Metoden är vald för att etnografiska studier ger en unik inblick i männi-skors vardag. Detta var mycket ändamålsenligt för denna studie, där jag behövde komma så nära eleverna, pedagogerna och omgivningen som möjligt.

Resultat: Studiens resultat handlar framförallt om samspelsstrategier, relationens betydelse, vikten av motivation hos eleven, ett kombinerat perspektiv på specialpedagogik samt en skola för vissa. Pedagogernas samspel i situationer med eleverna kan grovt sammanfattas i tre kategorier; ett auktoritärt samspel (se Greene, 2009), ett lågaffektivt samspel (se McDon-nell m.fl., 1998, 2008) och en kombination av båda. Ytterligare en aspekt av samspel visade sig, där relationen mellan pedagog och elev står i fokus. Eleverna reagerar då på olika sätt beroende på vilka pedagoger de samspelar med, oavsett pedagogernas samspelsstrategier. Elevernas egen motivation beskrivs av samtliga pedagoger vara det som avgör hur eleverna fungerar i skolan. Pedagogerna anser att när eleverna själva vill arbeta, får göra något som de valt eller tycker är roligt, fungerar det allra bäst.

En kombination av ett kompensatoriskt perspektiv och ett relationellt/kritiskt perspektiv (se Nilholm, 2007) syns i pedagogernas resonemang. Detta ligger till grund för pedagogernas förhållnings- och arbetssätt med eleverna, där både en anpassning av miljö och bemötande görs, men där också elevernas särdrag poängteras. Studien visar att inte heller denna verk-samhet har lyckats skapa en skola för alla, utan en skola för vissa. Hela verksamheten med elever som anses ha ett problemskapande beteende synes beroende av de enskilda pedagoger-nas egen kompetens och reflektionsförmåga. Frånvaron av en tydlig ledning, verksamhetsbe-skrivning, arbetsbeskrivningar, och ändamålsenliga lokaler är markant.