”Man bygger vägen medan man går på den” Organisationen och dess inverkan på socialsekreterares upplevda handlingsutrymme i arbetet med ensamkommande flyktingbarn.

Abstract

Syftet med studien var att undersöka vilka organisatoriska förutsättningar som socialsekreterare upplever inverka på deras handlingsutrymme i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Studiens frågeställningar är; Vilka organisatoriska omständigheter möjliggör respektive begränsar socialsekreterares arbete med ensamkommande flyktingbarn? Och hur resonerar socialsekreterare angående organisatoriska förutsättningars inverkan på handlingsutrymmet knutet till deras yrkesroll? I studien har fem semi-strukturerade intervjuer genomförts där urvalet bestod av socialsekreterare som på heltid arbetar med ensamkommande flyktingbarn. En tematisk analys har gjorts med integrering av empiri och teori. De teoretiska ansatserna vår studie utgått från är organisationsteori, begreppet handlingsutrymme, symbolisk interaktionism och rollteori. Studiens resultat visade på att de organisatoriska förutsättningar som intervjupersonerna upplevde begränsar handlingsutrymmet är avsaknaden av organisatoriska riktlinjer, arbetsbelastning, delegationsordning samt organisationens syn på målgruppen. Vidare framhäver resultatet att socialsekreterare arbetar inom en organisation som idag inte är redo att hantera ärenden som rör ensamkommande flyktingbarn. Detta resulterar i att våra intervjupersoner, genom att tillföra sig själva som resurs, går emot organisationens begräsningar och i det skapar ett handlingsutrymme. Socialsekreterarna upplever att de finns en gråzon inom de organisatoriska förutsättningarna där de har möjlighet att till viss del omskapa arbetet efter deras önskemål. Slutligen visar resultatet att organisationen vars arbete är riktat mot ensamkommande barn i dagsläget befinner sig i en förändringsprocess.