Litteraturkanon som verktyg för att skapa sammanhållning ­ en problematisering

Abstract

Denna uppsats problematiserar Folkpartiets förslag om införandet av en "En svensk litteraturkanon", obligatorisk läsning av särskilda verk, i kursplanerna i svenska på landets gymnasieskolor. Problematiseringen utgår från frågor om vad förslaget går ut på, vilka argument som tas i bruk av Folkpartiet, samt vilka problem som följer med argumentationen. Problematiseringen har oftast formen av en argumentationsanalys, i vilken tes, argument och premisser i Folkpartiets förslag presenteras och granskas. En undersökning av litteraturkanon presenteras också, i vilken olika syn på vad kanon samt kanonbildning är kommer till uttryck. Vidare rymmer uppsatsen en diskussion av relationen mellan förslaget och synen på lärande. Det material författaren använt är debattartiklar, litteraturteoretiska verk och artiklar, samt litteratur om pedagogik och didaktik. Resultatet av arbetet är en sammanställning av Folkpartiets argument, vilka premisser som följer med argumenten, samt en granskning av argumentens hållbarhet och relevans. En didaktisk aspekt finns också med, i form av en koppling mellan förslaget och lärarrollen, samt en analys av vilken lärandeteori som kommer till uttryck i Folkpartiets förslag. Resultatet är således en sammanfattning av vad man måste acceptera, i termer av argument och premisser, för att det ska vara rimligt att ställa sig bakom förslaget.